Kashmir – en tändande gnista?

Sten Widmalm, Statsvetenskapliga Institutionen, Uppsala Universitet

Konflikten i Kashmir mellan Indien och Pakistan är en av de allvarligaste konflikter som pågår i världen just nu. Ändå har den uppmärksammats relativt lite, åtminstone innan kärnvapenprovsprängningarna 1998 förvärrade situationen. Kashmirkonflikten startade 1947 då ett första mellanstatligt krig utspelades, ett nytt bröt ut 1971 då Östpakistan blev Bangladesh. Konflikten har fortsatt med varierande styrka under 1980- och 1990-talen. Konflikten handlar bland annat om naturtillgångar och det geopolitiska läget, men nationalism och områdets roll för den religiösa identiteten är också viktiga bakomliggande faktorer. Området ses som hemvist för flera av de mest centrala indiska gudagestalterna och som en del av den indiska folksjälen. Liknande synsätt finns även när det gäller den muslimska identiteten.

Demokratiseringsprocessen nådde Kashmir sist av alla indiska delstater. 1977 genomfördes de första fria valen. Samarbetet mellan olika etniska grupper i Kashmir fungerade inledningsvis bra. 1983-86 påbörjades en process i vilken statens institutioner blev allt mer politiserade. Makthavarnas agerande banade väg för en misstro gentemot demokratin och de demokratiska institutionerna vilket ledde till en total kollaps för demokratin 1997. Några olika faktorer betecknar den politiska situationen i Kashmir under 1990-talet. För det första är den interna splittringen omfattande; det finns många olika förslag på lösningar och många olika viljor. För det andra är kashmirierna svagt representerade i den nationella politiken.

Det är redan krig i regionen och det viktigaste just nu är att hålla nivån så låg som möjligt när det gäller konfliktintensitet och dödsoffer. Parterna har hamnat i ett upptrappningsläge och låst sig i sina positioner. Blotta närvaron av kärnvapen leder till att andra riskkalkyler måste göras till skillnad från konflikter då inga kärnvapen finns med. De båda parterna har dålig information om varandra, vilket leder till att det blir lättare att göra missbedömningar. Utländska element, till exempel Afghanistan, har blandat sig i konflikten och försvårat en lösning. Polariseringen mellan muslimer och hinduer har ökat på den nationella nivån som en följd av konflikten och antagonismen är stark. Det finns ingen tredje part i konflikten som skulle kunna agera medlare.

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer