Bilden av ”den andre”

Deltagare: Mai Palmberg, forskare på Nordiska Afrikainstitutet, Joe Frans, borgarrådssekreterare och filmproducent, samt Nyamko Sabuni, omvärldsanalytiker.
Samtalsledare: Carl Tham

Deltagarnas anföranden:
Mai Palmberg
Mai har i flera olika omgångar undersökt synen på Afrika i högstadiets läroböcker. Nyligen har den senaste studiens resultat presenterats i boken Afrikabild för partnerskap? Afrika i de svenska skolböckerna. Mycket av det som är afrikanskt finns inte med i den bild som presenteras i svenska skolböcker. Exempelvis yttringar av modern kultur saknas totalt. Kanske beror det på att detta inte passar in i vår ”vi och dom”-bild. Vidare presenteras Afrika i svenska läroböcker som ett u-land på ett kraftigt generaliserande vis.

Joe Frans
Joe ställer sig frågan: Vem är ”den andre”? Denna andre måste ju vara i motsats till någon annan, till exempel den svenska allmänheten. Alltså generaliserar man även om allmänheten. Detta kan man inte göra. Sverige är till exempel inget rasistiskt land, däremot finns det individuella rasister.

Bilden av Afrika och afrikaner, så som den ofta framställs i västvärlden, är en enda stor negation. Man talar framförallt om vad Afrika inte kan, inte har etc. Eländesindexet är starkt, men man bör observera att denna bild endast är en bild av Afrika. Frågan är varför man inte ser några andra, positiva, bilder av Afrika. En annan aspekt är avsaknaden av afrikansk kultur. Det är mycket svårt att få tag på afrikansk litteratur i svensk översättning.

Den ensidiga och konfliktfokuserade bilden av Afrika förstärks av media. Media uppmärksammar inte något land i större utsträckning förrän det händer något katastrofalt. Dessutom utnyttjas bilden av vissa biståndsorganisationer, för att få in mer pengar.

Nyamko Sabuni
Nyamko håller med om att biståndsorganisationer förstärker den ensidiga och konfliktfyllda bilden av Afrika. Hon delar in biståndsarbetare i tre stereotyper. Den första kallas ”den barmhärtige samariten”. Dessa biståndsarbetare motiveras av dåligt samvete och åker till Afrika med tanken att ge av sig själv för att hjälpa andra. Att man skulle få något tillbaka tänker man sig överhuvudtaget inte. Den andra stereotypen kallas ”hellre kung i Afrika än dräng i Sverige”. Dessa biståndsarbetare åker till Afrika för att förbättra sin status, en status som betraktas som ouppnåelig i Sverige. Väl i Afrika skaffar sig personen tjänstefolk av diverse slag samt gifter sig ofta med afrikanska kvinnor. Den tredje stereotypen är de biståndsarbetare som förstår nyttan av partnerskap, det vill säga ett ömsesidigt utbyte. Ofta återfinns dessa personer inom kultursektorn, men enligt Nyamko finns det ej tillräckligt många.

Diskussion
Efter dessa korta anföranden av deltagarna följde en debatt, ofta med frågor initierade av personer bland åhörarna. En fråga som diskuterades var bland annat problemet att afrikaner som bor i Sverige inte släpps in i svensk media. Om de överhuvudtaget vill få fram sin kunskap om rörande Afrika, så är de hänvisade till att starta en egen tidning. I de etablerade nationella tidningarna saknas dessa personer totalt. En annan fråga som diskuterades var att man ofta gör något underliga jämförelser, grundade på etnicitet. Två personer från samma afrikanska land, till exempel Kongo, förutsätts ha en likartad bakgrund och mycket gemensamt. I själva verket kanske de två kongoleserna var och en för sig har mera gemensamt med två svenskar. Vidare diskuterades hur man ska förhålla sig till det faktum att den bild av Afrika som är gängse i media ju faktiskt måste visas; man kan ju inte blunda för problemen. Deltagarna var överens om att denna bild också måste visas, problemet är avsaknaden av andra bilder.

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer