FUF-pristagaren 2001: Eva Zillén

FUF-priset har tilldelats Eva Zillén för att hon på det krigshärjade Balkan har medverkat till en demokratisk uppbyggnad av bred och mångskiftande kvinnlig NGO-verksamhet för fred och försoning.

FUFs styrelse har beslutat att utdela 2001 års FUF-pris till Eva Zillén för hennes arbete med kvinnoorganisationer på det krigshärjade Balkan. Eva var en av initiativtagarna till organisationen Kvinna till Kvinna 1993 och arbetade från 1995 på organisationens första fältkontor i det kroatiska Split och från 1997 i Sarajevo.

Kvinna till Kvinna bildades formellt som organisation 1995 av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet (IKFF) och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen. Den hade sitt ursprung i ett insamlingsinitiativ 1993 bland svenska kvinnor för att genom kvinnoorganisationer på Balkan ge stöd åt svårt krigsdrabbade kvinnor och barn. Detta banbrytande initiativ är mycket känt bland den lokala befolkningen och hos det internationella samfundet.

Under 1995 och under de fyra följande åren, till sommaren 1999, arbetade Eva Zillén med att stödja framväxten av ett nätverk av lokala frivilligorganisationer. Hon befann sig ständigt på resa under extremt svåra förhållanden, som krävde stort fysiskt och moraliskt mod. Tillsammans med lokala kvinnoorganisationer, som gradvis bildades, utvecklade hon nya program som kunde hjälpa både kvinnor och barn som skadats illa mentalt och fysiskt av kriget. Många var änkor och levde i ovisshet om sina mäns öde. Många tusen kvinnor var flyktingar, fördrivna från sina hem, offer för etnisk rensning. Efter hand breddades arbetet, och många organisationer började yrkesutbilda kvinnor (data, språk, sömnad etc.) för att förbereda dem för en familjeförsörjande roll.

Alla de lokala samarbetsorganisationerna är politiskt oberoende och söker åstadkomma dialog och försoning mellan de etniska grupperna, trots de faror som detta innebär. De arbetar med radioprogram, rättshjälp, hälsa, utbildning, observation och deltagande i politiska val etc. På flera orter pågår verksamhet med kvinnojourer, utbildning i mänskliga rättigheter, seminarieserier om olika samhällsproblem och utbildning i demokratisk samhällsstyrning. I vissa områden exponerar detta arbete kvinnorna, som utsätts för hot och trakasserier. I all denna verksamhet har Eva givit stöd och uppmuntran. Hon har ingjutit mod och tillförsikt och hjälpt kvinnorna att själva ta tag i sina problem. Eva har också fungerat som en “management adviser”, och hon har medverkat till en demokratisk uppbyggnad av NGO-verksamhet i en omgivning, som inte har någon erfarenhet av frivillig organisatorisk samverkan. I en miljö, där fattigdom, förtvivlan och förstörelse präglat varje dag, har Eva gett hopp och vilja till ett fortsatt liv genom sitt rakryggade sätt att arbeta och företräda medmänsklighet och demokratiska värderingar. Tillsammans med de lokala organisationerna har hon skapat interna och internationella nätverk och förmedlat exempel på lösningar från den omgivande världen.

Sedan slutet av 1999 arbetar Eva som utvecklingsansvarig på KtK i Stockholm och har genom många och långa resor medverkat till ett intensifierat stöd till kvinnogrupper i Serbien, Kroatien, Bosnien-Herzegovina, Kosovo, Montenegro, Makedonien och Albanien. KtK samarbetar nu med ett femtiotal organisationer på Balkan. I maj 2000 ägde det första regionala mötet med de lokala organisationerna rum. Det är ett av de viktigaste målen i Evas och KtK’s arbete: att ge kvinnor möjlighet att lära känna varandra, inspireras av varandras arbete och skapa stödjande nätverk för framtiden. Kvinnorna på Balkan får genom denna verksamhet möjlighet att ta kontroll över sina liv och att bli en kraft att räkna med i det framväxande demokratiska samhället.

Verksamheten stöddes av Sida med cirka 26 miljoner under år 2000 och finasieras dessutom med bidrag från olika fonder och organisationer och genom insamlingsverksamhet.

Inför uppföljningen i New York i juni 2000 av FNs världskonferens för kvinnor i Beijing 1995 – Being + 5 – presenterade Kvinna till Kvinna en granskning av fredsavtalet för Bosnien-Hercegovina i Dayton 1995 och relaterade det till den Platform for Action som antogs i Beijing. Rapporten heter “Engendering the Peace Process” och i den konstateras, att fredsavtalet helt saknar utrymme och en roll för kvinnorna i de strukturer som etablerades för fredsavtalets genomförande. Så kom det sig, att de lokala kvinnoorganisationerna på egen hand identifierade och genomförde aktiviteter som först några år senare togs upp i det internationella samfundets samarbetsprogram i Bosnien-Hercegovina.

En annan rapport, som nyligen presenterats, skildrar hur det internationell samfundet inte inkluderat kvinnorna i arbetet med att rekonstruera och bygga upp samhällstrukturerna i Kosovo efter 1998-1999 års krig. Rapporten “Getting it Right?” är mycket kritisk mot den okunniga och konservativa attityd som äldre internationella experter har till kvinnors medverkan eller till genderaspekter i sitt arbete. Rapporten hävdar, att UNMIK genom att basera sin samhällsbyggande uppgift på Rambouilletavtalet har permanentat och institutionaliserat marginaliseringen av kvinnor i den politiska processen efter kriget.

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer