Zimbabwe idag

Mötet hölls på Rädda Barnen den 19/9 2001. Ordförande var Karin Billing, ledamot i FUF:s styrelse. Med på podiet fanns även Sven Olander, Sidas handläggare för Zimbabwe.

Mr Babington Maravanyika var kvällens talare. Mr Maravanyika är journalist och aktiv i flera tidningar och medieorganisationer i både Zimbabwe och andra delar av södra Afrika. Han har nyligen utkommit med en bok på danska som skrivits tillsammans med Torben Estermann. Bokens titel är ”Zimbabwe 1669-2000: Udviklingsbegrebet set fra Afrika.” (2000: Sydafrika Kontakt).

Babington Maravanyika
Babington Maravanyika talade under mötet framförallt om markkonflikten i Zimbabwe. Han inledde med att i korta drag berätta om hur Zimbabwes regering efter självständigheten 1980 och de fem följande åren delade ut en ansenlig mängd mark till jordlösa bönder; 3,8 miljoner hektar totalt. Enligt Mr Maravanyika var dock majoriteten av detta marginell och infertil jord som sålts till regeringen av storbönder. Processen med markdistribution avstannade sedan tillfälligt.

Efter tio år upphörde det så kallade Lancaster House-avtalet som slutits med britterna vid Zimbabwes självständighet, och regeringen var nu fri att beslagta den mark de ville. Vid den tidpunkten var enligt Babington Maravanyika omkring 200 000 familjer i desperat behov av bördig mark.

De första jordbruksinvasionerna i Zimbabwe hade inträffat redan 1988, vilka emellertid stoppades av regeringen som istället ville allokera ny mark åt bönderna. Nya ockupationer följde under 1990-talet.

År 2000 skulle en ny konstitution utarbetas och i april samma år skulle det hållas val i landet. Konstitutionsförslaget avslogs dock av majoriteten av befolkningen som inte var nöjda med resultatet. Detta kom enligt Babington Maravanyika som en chock för regeringen. Nu började landockupationer tillåtas även officiellt och flera företag beslagtogs också.

Sven Olander
Efter att Babington Maravanyika avslutat sitt inledningsanförande berättade Sven Olander om Sidas arbete i Zimbabwe. Detta inleddes 1980 och fortgick fram till slutet av 2000.

Enligt Sven Olander är det långsiktiga målet för Sidas verksamhet i Zimbabwe, såväl som i övriga samarbetsländer, en ”partnership-relation.” Med detta avses en gemensam värdegrund baserad på respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och en konstruktiv ekonomisk politik.

I nuläget har dock det svenska stödet till Zimbabwe halverats på grund av den politiska situationen i landet. Majoriteten av biståndet kanaliseras nu framförallt genom frivilligorganisationer och stora internationella organ. Som ett viktigt område nämnde Sven Olander stöd till Hiv/AIDS-bekämpning.

Öppen diskussion
Ordet var nu fritt och publiken uppmanades att komma med kommentarer och ställa frågor. Diskussionen som följde handlade om såväl markkonflikten som Zimbabwes politik i stort.

En av åhörarna undrade vilka kriterier den zimbabwiska regeringen tillämpar vad gäller markdistribution.

Babington Maravanyika svarade att det från början främst var två grupper som tilldelades jord av staten. Det var dels personer som avlagt examen vid jordbruksinstitut, och dels de jordbrukare som är i särskilt stort behov av mark. Enligt Mr Maravanyika gäller dock inte dessa kriterier längre, utan idag är mark tillgänglig för alla som är villiga att invadera jordbruksfarmer. Han tog även upp fall där regeringen leasat ut mark till sina egna anställda, vilket avslöjats av tidningen ”The Gazette.”

Närvarande på mötet var även Zimbabwes ambassadör i Sverige, Mr John Mayoni. Hans åsikter stämde inte alltid överens med Babington Maravanyikas, och det blev stundtals en livlig debatt mellan dem.

Bland annat invände ambassadören mot beskrivningen av den zimbabwiska regeringens distributionspolicy under tidigare år. Enligt honom skedde visserligen inte markutdelningen i så snabb takt efter de första fem åren, men processen avstannade aldrig helt.

Mr Mayoni menade också att de nya krav som införts som villkor för internationellt bistånd innebar att Zimbabwes regering redan under slutet av 1980-talet tvingades genomdriva en rad strukturanpassningar, med minskade statliga inkomster som följd. Det försvårade regeringens möjligheter att lösa in mark från storbönder ytterligare.

En annan fråga som diskuterades på mötet var det nya konstitutionsförslag som regeringen framlagt år 2000. Mr Mayoni ansåg att regeringen haft som syfte att möjliggöra för staten att erhålla mark för att tillgodose majoritetens behov inom lagens ramar, men då förslaget avslogs av folket ledde det till problem. Resultatet blev en slags ”free for all”-situation, där människor nu istället med våld ockuperar farmer.

Ambassadören nekade även till att regeringen delat ut mark till statstjänstemän och menade att detta var ett system etablerat redan av den brittiska kolonialmakten, som gav vita jordbrukare 99 års leasingrätt. Effekterna av detta system märks tydligt än idag, ansåg han.

Babington Maravanyika höll med om att markägandet ännu är mycket skevt fördelat till förmån för ett fåtal vita farmare och sade att ingen idag bestrider behovet av omdistribution. Folket vill dock hellre att detta sker långsamt men under ordnade former, det vill säga på laglig väg, menade han.

En person i publiken påpekade att regeringen nu lovat stoppa jordockupationerna, och undrade vad som hänt i praktiken.

Ambassadören sade att Mugabes regering nyligen infört en lag som innebär att ockupanter som idag bor på farmerna inte kan köras iväg av dess ägare. Istället ska ny mark allokeras åt dem, och en deadline har satts för regeringen att genomföra detta. Syftet, enligt Mr Mayoni, är att inte skapa ytterligare kaos och oroligheter genom att driva ut ockupanterna.

En annan åhörare frågade hur situationen ser ut för jordbruksarbetare från andra närliggande länder, vilka tidigare haft en mycket marginell ställning i det zimbabwiska samhället. Mr Maravanyika sade att det ännu finns ett stort antal arbetare med utländskt ursprung, men att deras situation förbättrats något eftersom de idag är zimbabwiska medborgare. Problemet är dock att många lantarbetare saknar ID-handlingar. När de blir bortkörda av krigsveteraner försöker vissa ta sig till sitt ursprungsland, men där släpps de inte in.

I anslutning till detta påpekade FUF:s ordförande Birgitta Berggren att många välutbildade zimbabwier redan under tidigt 1990-tal lämnat landet för att söka arbete utomlands. Hon undrade om denna ”brain-drain” fortsatt, och vad detta isåfall kan få för konsekvenser på längre sikt.

Mr Maravanyika bekräftade att många idag ger sig av på grund av den ekonomiska situationen. De som emigrerar är delvis högutbildade som kan få arbetstillstånd i andra länder, men det sker också en stor illegal utvandring.

Med tanke på de katastrofsiffror som rapporterats angående den zimbabwiska ekonomin, frågade en åhörare vilka förutsättningar som finns för tillväxt. Babington Maravanyika svarade att landet är i stort behov av det internationella samfundets stöd. Först och främst måste laglösheten brytas, och där krävs hjälp utifrån. Han ansåg att det var upp till enskilda samarbetsländer att avgöra om stödet skulle ske från stat till stat eller via organisationer.

En nödvändig åtgärd på statlig nivå är dock, enligt Mr Maravanyika, att förmå Zimbabwes regering att acceptera internationella valövervakare under de nationella valen nästa år. För att skapa en långsiktigt hållbar situation måste internationella samfundet kunna se till att valen är fria och rättvisa, menade han. Under förra valet förbjöds flera organisationer att medverka och våldet var utbrett.

Diskussionen fortsatte nu att handla om de nationella valen, som Babington Maravanyika sade troligen ska hållas i april 2002. Åhörarna undrade hur dessa kommer att organiseras, och Mr Maravanyika förklarade att en Electoral Commission ska utses av regeringen. Detta var han själv skeptisk till, då det kan medföra problem i form av opartiskhet. Han var också rädd för att nya våldsamheter skulle utbryta i samband med valet, och ansåg inte att regeringen agerat för att stävja detta.

En person i publiken frågade om Babington Maravanyika trodde att det skulle bli stor skillnad i praktiken om MDC kom till makten efter valet. Han svarade att även om det inte sker dramatiska förbättringar över natt, är förändring alltid bra. Inget parti bör sitta vid makten för länge, ansåg han.

En ny regering skulle dessutom kunna återskapa förtroendet hos det internationella samfundet. Mr Maravanyika påpekade att såväl IMF och Världsbanken som andra givare har dragit in sitt stöd, dels på grund av ekonomiska skäl men även politiska, då man invänder mot att resurser exempelvis används till krigsföring i Kongo.

På frågan vad bakgrunden är till Zimbabwes inblandning i kriget i D R Kongo svarade ambassadören Mr Mayoni att ett gemensamt säkerhetssystem utvecklats inom SADC, där medlemsländerna enats om vissa principer. D R Kongo omfattas av detta system, och har därutöver egna bilaterala avtal med vissa länder i regionen.

Det är således av säkerhetsskäl som Zimbabwe dragits in i konflikten då man har intresse av ett stabilt läge i regionen som förutsättning för utveckling. Mr Mayoni tillade dock att det även finns andra motiv än rent säkerhetspolitiska till krigföringen. Zimbabwes ekonomi är beroende av den regionala marknaden för sin överlevnad, och med en instabil situation försvåras handeln avsevärt. Kongo framställer dessutom elektricitet som försörjer resten av regionen, och har stora diamanttillgångar.

En annan åhörare undrade vad som sker i parlamentet om det blir en ny president efter nästa val. Babington Maravanyika förklarade att konstitutionen ger presidenten rätt att utse 30 medlemmar till parlamentet, och han sade att det eventuellt kan bli så att MDC upplöser parlamentet för att välja nya medlemmar.

Apropå MDC tog en åhörare upp åtalet mot Morgan Tsvangirai, partiets ledare. Han undrade vad som skett i fallet på sistone. Mr Maravanyika förklarade att Tsvangirai bestridit den lag under vilken han arresterats och att ärendet nu skall avgöras av Zimbabwes Supreme Court.

På frågan huruvida MDC:s anhängare besvarat det våld som de utsatts för, svarade Babington Maravanyika att detta skett i självförsvar, då hot mot MDC-anhängare inte mötts av några åtgärder från statligt håll. Han ansåg att lagar tillämpas selektivt till nackdel för MDC.

Sven Olander ställde frågan hur krisen i Zimbabwe skulle kunna lösas, hur parterna skulle kunna föras samman. Mr Maravanyika ansåg att chanserna till detta är små i nuläget. MDC kan enligt honom inte samarbeta med ZANU-PF då man anser partiet vara korrupt, och motståndet från regeringssidan är minst lika stort.

En annan fråga gällde huruvida det pågår någon politisk diskussion i landet bland allmänheten. Mr Maravanyika svarade att en sådan är tydligast i urbana områden, och han tillade att MDC vunnit lokalval i flera regioner. ”You beat us up but we´ll meet in the ballot box” är enligt honom vad folk som råkat ut för våldsamheter och trakasserier säger idag.

En person i publiken undrade hur oberoende medias situation ser ut idag. Babington Maravanyika menade att det är mycket svårt för journalister att arbeta då de motverkas av regeringen på olika sätt. Inhemska journalister arresteras, medan utländska nekas visum alternativt blir utvisade om de skriver kritiska artiklar. Ett nytt lagförslag gör det enligt Mr Maravanyika ännu lättare att arrestera journalister, och ger informationsministern stor makt att dela ut licenser, stänga mediebolag, förbjuda tidskrifter et cetera.

Apropå media menade en åhörare att bilden av läget i Zimbabwe är väldigt svartvit i såväl svensk som internationell media, där ZANU-PF framstår som enbart onda medan MDC förordas som lösningen på landets problem. Han ansåg att verkligheten är mer komplicerad än så.

Mr Maravanyika instämde i att viss mediabevakning varit lite överdriven, men laglösheten kan inte förnekas. Till exempel påpekade han att 35 personer mördades inför det föregående valet, men att ingen ännu ställts till svars för detta.

En annan åhörare undrade om Babington Maravanyika personligen drabbats av våldet. Han sade att man ser det överallt, på gatorna och i pubar om kvällarna till exempel. Han menade även att det är vanligt att soldater bestraffar stadsbefolkningen för att de stödjer oppositionen, men sade att ingen soldat hittills arresterats av polisen.

Under mötet kom även HIV/AIDS-situationen upp till diskussion. Babington Maravanyika kunde inte nämna några statistiska siffror, men instämde i att HIV/AIDS får mycket negativa följder även ekonomiskt eftersom det främst är människor i produktiv ålder som drabbas. Han sade dock att det genomförts en mängd informationskampanjer av både regeringen och NGO:s, och han ansåg att det fanns hopp inför framtiden.

Som avslutning sade Sven Olander att han ansåg nästa års val vara ett viktigt tillfälle för Zimbabwe att visa det internationella samfundet vad som sker i landet, och han hoppades liksom Mr Maravanyika att internationella övervakare skulle bjudas in till detta.

Karin Billing tackade Babington Maravanyika för hans medverkan och tillade att förhoppningen nu är att Abuja-avtalet ska visa sig vara ett steg mot en mer stabil situation i Zimbabwe.

Rapportör: Johanna Wallin

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer