Democracy Dividends

Kvällens talare var professor Jibrin Ibrahim från Nigeria. Professor Ibrahim talade om dagens situation i Nigeria, hur den uppstått och vilka framtidsutsikter han själv ansåg finnas.

Professor Ibrahim poängterade emellertid att han själv var övertygad om att de grundvalar som demokratin vilar på är sanna. Spänningar och konflikter må uppstå, men till syvende och sist är den demokratiska principen om respekt för mänskliga rättigheter bra för medborgarna. Dock måste frågor och tvivel bemötas och diskuteras.

Diskussion

Nu följde en öppen diskussion då åhörarna ställde frågor och gav synpunkter på professor Ibrahims föredrag.

En person påpekade att statens kapacitet är en sak, dess intentioner en annan. Vad har den nigerianska regeringen för avsikter långsiktigt, undrade han. En annan åhörare menade att en fundamental fråga är hur vi kan ta itu med dagens situation, och framtiden, utan att ta itu med det förflutna. Han sade även att majoriteten inom den politiska klassen idag har nära band till general Babangida som är Obasanjos politiske rival. Detta bäddar för ett politiskt osäkert läge framöver.

Professor Ibrahim höll med om att det förflutna måste behandlas och tillade att vissa arv måste man konfrontera inom de demokratiska institutioner som finns till hands. Han berättade sedan om den översyn av konstitutionen som nu pågår, då den nuvarande konstitutionen funnits illegitim och oacceptabel att bygga demokrati på. Att använda sig av demokratiska medel för att lösa problem är en lång och svår process, och då krävs en förtroendeingivande och solid konstitution. Tidigare har man sökt snabba och enkla lösningar, men verklig förändring kan bara ske om man arbetar inom lagens ramar.

Vad gäller statens kapacitet är det en komplicerad fråga, ansåg professor Ibrahim. Han menade att det dels gäller kapacitet på en politisk nivå, där han som exempel nämnde presidentens förmåga att acceptera och lyssna till rådgivare samt förhandla med opponenter. Han påpekade att Obasanjo tidigare levt som en militär ledare men att det nu krävs ett annat förhållningssätt.

En annan dimension av begreppet kapacitet är förmågan att “avkoda” det gamla systemet i Nigeria. Korruption är ett exempel på en företeelse som är så väl ingrodd att den är svår att bryta.

Det juridiska systemet är även det mycket svagt i dagsläget, hävdade professor Ibrahim, medan det exekutiva istället är starkt. Även detta beror på landets långa historia av militärt styre.

I samband med begreppet demokrati och vad det innebär i praktiken kom situationen i USA åter upp till diskussion. Professor Ibrahim poängterade det något bisarra läge som nu råder, när många människor är fullständigt chockade över vad som inträffat. Han sade att den fråga som många ställer sig är varför, varför hatar någon oss, vad har vi gjort? I ett land som kallas världens största demokrati och där människor i teorin har tillgång till ett överflöd av informationskanaler är bristen på information påtaglig, ansåg professor Ibrahim. Han tog händelserna vid AIDS-konferensen i Durban som ett exempel på en världsnyhet som gått de flesta amerikanska medborgare förbi, då det faktum att USA lämnade konferensen aldrig ens kom upp i media.

En åhörare påpekade att ekonomiska faktorer är en förutsättning för politisk demokrati, i den meningen att det krävs ekonomiska resurser för att genomföra nödvändiga förändringar och tillgodose folkets behov. Professor Ibrahim instämde, och tog här tillfället i akt att uppmana alla välvilliga vänner i Europa att lägga sina pengar i Afrikas “tribal basket” för att göra demokrati ekonomiskt möjligt. Detta väckte stor förnöjelse bland publiken.

Vad gäller maktförhållandet mellan olika regioner i Nigeria sade professor Ibrahim att problemet egentligen inte är maktkoncentrationen till de norra delarna, utan snarare den långa traditionen av att makten koncentreras i händerna på landets ledare. Man måste bryta detta system och införa flera nivåer av institutioner där människor, oavsett regional eller religiös tillhörighet, kan utöva inflytande.

Att stärka civilsamhället är en annan svår men mycket viktig uppgift. Det krävs en omvandling av civilsamhället för att anpassa det till den demokratiska struktur som nu de facto existerar. Aktivister är vana att arbeta inom det militära ramverket, men nu finns en ny modell med nya tillvägagångssätt som visserligen är mer komplicerade, men hållbara långsiktigt.

Professor Ibrahim menade dock att även om regeringen initialt haft svårt att lösa problemen finns idag en vilja bland såväl politiker och civila att lära sig använda de institutionella mekanismer som sakta byggs upp. Det är i stort en fråga om att gå tillbaka till, samt vidareutveckla, gamla förhandlingssystem som legat i träda under decennier av militärstyre.

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer