Riksdagsseminarium: NEPAD

Möte med afrikanska och nordiska ministrar i gamla riksdagshuset, Stockholm, 11 januari, 2002:NEPAD (New Partnership for Africa’s Development)

Ordförande: Lennart Wohlgemuth, Nordiska Afrika Institutet
Talare: Kolawole A Idji, utrikesminister Benin; Mompati S. Merafhe, utrikesminister Botswana; Hackman Owusu-Agyemang, utrikesminister Ghana; Abdoul Aziz Sow. NEPAD- minister Senegal; Nkosazana C Diamini Zuma, utrikesminister Sydafrika: Abdulkader
Shareet: vice utrikesminister Tanzania; Erkki Tuomioja, utrikesminister Finland; Anna Lindh, utrikesminister Sverige; Dr Henning Melber, Nordiska Afrika Jnstitutet.

Ordförande Lennart Wohlgemuth
Ordförande hälsade de afrikanska ministrarna från Botswana, Sydafrika, Ghana, Tanzania, Senegal och Benin samt den finländske utrikesministern, den svenske utrikesministern och övriga deltagande välkomna. Han meddelade att de afrikanska deltagarnas kommit överens om att börja med en talesman, och att övriga sedan skulle lägga till åsikter och svara på frågor. Henning Melber från Nordiska Afrika Institutet hade också ombetts att ge sin syn på NEPAD.

Ordförande talade slutligen om vikten av den här satsningen på utveckling i Afrika och de nya idéer för afrikanskt samarbete som utvecklats, samt värdet av att få utomståendes åsikter såväl som åsikter från de inblandade länderna. Han bad därefter Anna Lindh inleda mötet.

Sveriges utrikesminister Anna Lindh
Anna Lindh började med att betona vikten av dessa informella möten på toppnivå. Hon berättade att man drygt ett år tidigare haft ett liknande möte på svenskt initiativ, och igår hade delegaterna mötts igen för att följa upp den diskussion som tidigare påbörjats. Bland annat hade man diskuterat samarbetet i Afrika vad gäller fred och säkerhet, utveckling, och NEPAD. Flera olika nordiska ministrar hade medverkat i gårdagens möte och gett sitt fulla stöd till sina afrikanska kollegor. Mötesdeltagarna hade kommit överens om att i sina hemländer och i ett vidare perspektiv verka för rättvisare handel, samt informera om och förespråka NEPAD. Man hoppas därmed kunna samarbeta med att föra fram vikten av NEPAD vid FN s generalförsamlingsmöte den 1 september.

Vidare hade man diskuterat olika problem och konfliktområden i Afrika, och betonat vikten av ett konfliktförebyggande program. Sverige har medverkat till ett sådant program inom EU, och man vill gärna få till stånd ett liknande initiativ i Afrika. Övriga frågor som berördes på gårdagens möte var fredsbevarande insatser samt HIV /AIDS. Man planerar att ha ett uppföljande informellt möte i Mozambique om ett år.

Sydafrikas utrikesminister Dr Nkosazana C Diamini Zuma
Dr Nkosazana C Diamini Zuma sade att i Afrika har det tjugoförsta århundradet utnämnts till Afrikas århundrade. Att detta är ett stort åtagande och att man naturligtvis är tvungna att jobba hårt för att det ska kunna realiseras inser man. Nyligen har två stora beslut fattats i Afrika, nämligen att övergå från OAU (Organisation of African Unity) till AU (African Union), samt att utveckla och förverkliga NEPAD. OAU såg till att alla länder i Afrika deltog i avkolonialiseringen av kontinenten, och sysslade med frågor som berörde underutveckling, analfabetism, sjukdomar, fattigdom och konflikter. AU å sin sida har två huvuduppgifter: politisk integration (eliminerande av konflikter), och att koncentrera sig på ekonomisk utveckling.

NEPAD är i sin tur ett aktionsprogram för AU. Bildandet av NEPAD karaktäriseras av tre saker: för det första är det från början ett beslut fattat av afrikaner, för det andra är det också afrikaner som har utvecklat iden, och för det tredje har afrikaner lovat att ta ansvar för det. Men man måste också ha pålitliga partners utanför Afrika.

NEPAD har tre huvudfrågor att arbeta med:
1. Se till att de afrikanska ledarna är demokratiska, och kan sköta sina respektive länder och därigenom värna om fred och stabilitet i regionen.
2. Investera i den afrikanska befolkningen. Folket måste ha tillgång till sjukvård och utbildning.
3. Utveckla infrastrukturen i hela Afrika. Allt behöver utvecklas -flyg, vägar, järnvägar… I dagsläget är antagligen det enklaste och smidigaste sättet att ta sig från Sydafrika till Senegal att först flyga till Paris, sedan tillbaka till Afrika. Så kan man bara inte ha det, menade ministern. Hur ska Afrika kunna utvecklas om vi inte ens kan resa mellan våra länder? Telekommunikationer och II behöver också utvecklas, de spelar en stor roll för Afrikas framtid. Men för att detta ska lyckas behövs naturligtvis mycket energi, en annan sak som står på NEPADs agenda.

Jordbruket måste också utvecklas, för hur ska man kunna utveckla en hel kontinent om folket inte har någonting att äta? Detta går hand i hand med utvecklingen av industrin, speciellt när det gäller att få tillgång till världsmarknaden. Det är viktigt att resten av världen släpper in de afrikanska länderna på denna .

En kommitté har bildats inom NEPAD som består av 15 deltagare, tre från varje region i Afrika. Dessa ska vara drivkraften i NEP AD och komma med nya idéer. De kan dock inte ta stora beslut, det kommer att göras på toppmöten som ska hållas med ledare för alla länder. Där ska man också granska, diskutera och uppmuntra NEPADs arbete.

I NEPAD är demokrati av största vikt, menade den sydafrikanske ministern, och militära ledare kommer inte att accepteras. Ledare för odemokratiska länder tillåts alltså inte delta, men samtidigt måste folket i dessa länder få stöd, då de blir ännu mer utsatta när landet isoleras.

Dr Nkosazana C Diamini Zuma sade vidare att idealiskt skulle Afrika vara en mottagare av kapital, men är istället det motsatta; kapital exporteras p.g.a. de stora skulderna. Den situationen måste vändas. Man måste verka för att skulder ska avskrivas och uppmuntra till investeringar i Afrika.

De nordiska länderna har sedan länge stött Afrika i deras kamp. Utrikesministern menade att de nordiska länderna varit som barnmorskor för Afrikas befrielse, och några av de bästa dessutom eftersom de inte övergett barnen. Hon hoppades att det ska kunna fortsätta, och bad de nordiska länderna att vara både ledare och förebilder för detta stöd. Hon bad också att man i de nordiska länderna uppmuntrar den egna privata sektorn till att medverka för att NEPAD ska lyckas.

Benins utrikesminister Kolawole A Idji
Kolawole A Idji berättade att de afrikanska delegaterna tidigare på dagen hade varit på besök i en svensk grundskola, och att de där fått många frågor om Afrika vilket han såg som mycket positivt. Men så hade någon frågat ”Varför är det så hopplöst det här med Afrika?” … Ministern ville betona att läget i Afrika inte är hopplöst, speciellt inte nu med det nya initiativet och det nya samarbetet mellan de afrikanska staterna. I Benin vet man att utvecklingen i det egna landet och i hela Afrika är upp till afrikanerna själva, det är deras eget ansvar. De måste arbeta hårt och disciplinerat för detta, speciellt när de får hjälp från länder utanför kontinenten – hjälp som kommer ur hårt och disciplinerat arbete även det. Och den hjälpen måste man i Afrika använda på ett bra sätt. Men för att kunna arbeta hårt måste man ha de rätta redskapen- NEP AD behöver redskap. Kolawole A Idji menade att om de nordiska länderna och andra länder utanför Afrika ger afrikanerna redskap ska de sannerligen göra jobbet ordentligt. Han sade också att världen måste bli rättvisare. Det finns ingen chans för Afrika om konkurrensen inte är rättvis. Hur kan Afrika exportera kapital när befolkningen är så fattig?

Benins utrikesminister poängterade också att man vill låta världen veta att det finns en helt ny medvetenhet nu i Afrika. Man vet att det finns problem med krig och sjukdomar, men man vet också att man måste bekämpa dem, och att det är afrikanernas eget ansvar. Afrikanerna vet att det finns hopp, och det de allra mest behöver är vänskap och hjälp från de vänner som respekterar och älskar dem.

Dr Henning Melber
Henning Melber talade om den preliminära bedömningen av det nya samarbetet samt sina personliga åsikter om detta. Han sade att den aspekt av NEPAD som han själv tycker är den viktigaste är att man i Afrika nu hävdar sig själva som ett kollektiv, och att man tillsammans ska utforma policies. Man tar gemensamt fram en linje för hur demokrati ska spridas, hur man ska ta sig an förebyggande av konflikter och garantera mänskliga rättigheter. Detta är på många sätt olikt tidigare initiativ. Men Afrika brottas med många problem, bland annat krigsförbrytelser och folkmord, och det kan sätta svåra prov på det nya samarbetets legitimitet och trovärdighet. Det hela beror på den politiska viljan hos AU, och hur långt man kan tänka sig att gå. Det finns dock problem eftersom olika paragrafer i stadgarna motsäger varandra -i en sägs att man inte ska beblanda sig i enskilda staters interna angelägenheter, i en annan sägs att man i allvarliga fall som krigsförbrytelser eller folkmord får göra det. Man har redan ett problem i frågan om Zimbabwe.

Det handlar till stor del om nationell suveränitet mot kollektivt internationellt ansvarstagande. Henning Melber drog paralleller till Österrike och den besvärliga situation EU sattes i då.

Det är också en skyldighet för andra länder att stödja NEPAD genom att bland annat arbeta mot extern inblandning som att naturresurser i Afrika utnyttjas utan att befolkningen ges tillräcklig kompensation och mot vapenexport till konfliktdrabbade zoner, samt att erbjuda rättvis handel i den globala ekonomin. Länderna på den afrikanska kontinenten förtjänar att bli erkända som partners på samma nivå inom politiska och ekonomiska områden. Henning Melber menade att det här mötet på sitt sätt bidragit till detta ändamål.

Frågor och kommentarer
Ordföranden erbjöd nu publiken att ställa frågor. Den första frågan kom från riksdagsledamot Karl-Göran Biörsmark. Biörsmark betonade att man i Sverige gör mycket för att samtala med varandra i beslutsprocessen. Han tyckte också att EU ytterligare har förstärkt detta, och sade att ministrar som verkar i EU ofta samlas för att diskutera vad som ska framföras där. Han undrade nu hur de afrikanska ministrarna kommer att rapportera vad de har pratat om i Sverige, och hur de ska involvera sina egna parlament i dessa frågor?

Professor Kjell Havnevik fick sedan ordet. Han sade att NEPAD var en nödvändighet, och att den nya betoningen på demokrati är ett viktigt inslag i det afrikanska samarbetet. Han menade också att det nuförtiden kanske inte finns så många ”barnmorskor”, inte här i Sverige och absolut inte i EU. Därför är det extra viktigt att kontakter mellan våra länder stärks då alla inblandade samhällen har förändrats. De afrikanska frågorna måste sättas i ett globalt sammanhang, nu när vi lever i en värld som är uppdelad i några få rika och en stor majoritet av fattiga.

Lotta Sylwander, Sida AFRA, sade att hon tidigare tyckt att AUs och NEPADs roller överlappade varandra till viss del, och att hon var glad att höra från den sydafrikanska ministern att så inte var fallet. Hon hoppades att det var hela organisationens syn på NEPAD och inte bara de som var på plats idag. Hon var också lite tveksam till NEPADs organisation, som enligt henne såg ut att vara starkt styrd från toppen, utan den afrikanska befolkningen. Lotta Sylwander var dessutom bekymrad över den ledande roll som Sydafrika tagit på sig i NEPAD-samarbetet.

Botswanas utrikesminister Mompati S. Merathe
Mompati S. Merathe sade att de afrikanska delegaterna representerar en kontinent som andra länder har en mycket dålig bild av, och att man måste kämpa med problemen som denna negativa bild av Afrika är resultat av. Tyvärr har många länder en nedlåtande syn på afrikanska länder, och behandlar dem alla som barn bara för att de är fattiga. Men framsteg har gjorts; genom en ny demokratisk våg har man gjort sig av med flera diktatorer, och det finns ett nytt fördelaktigt tillstånd i Afrika just nu. Förhoppningsvis kan NEPAD hjälpa till att ytterligare förbättra situationen. Man har nu identifierat problemen, och är fast besluten att följa de principer som lagts fram.

Idag talas det mycket om de ”asiatiska tigrarna”, men vad var de asiatiska länderna för 40 år sedan? Då hade väl ingen trott att de skulle kunna utvecklas så snabbt. Om de kunde så kan vi, menade utrikesministern. Så se upp för de afrikanska lejonen!

Mompati S. Merathe ville också påpeka att det här är en kollektiv process, där alla länder vill och ska delta.

Ghanas utrikesminister Hackman Owusu-Agyemang
Hackman Owusu-Agyemang berättade att små handlingskommittéer har bildats, som ska ha kontakt med folket och skapa en ny medvetenhet i Afrika. Det finns många engagerade ledare av samma uppfattning som vill få till stånd en utveckling i sina hemländer och i regionen i stort. Bland det viktigaste är strävan att föra alla närmare varandra, och där är transportmedel och IT av allra största vikt.

Vidare menade ministern att det är en vacker vision som uttryckts, men utan hjälp från omvärlden är den här utvecklingen omöjlig. Han ville också säga hur viktigt det är med synpunkter och idéer från länder utanför Afrika.

Sydafrikas utrikesminister Dr Nkosazana C Diamini Zuma
Den sydafrikanske ministern ville kommentera bland annat frågan angående Sydafrikas ledarskap och framträdande roll i NEPAD. Hon berättade att några afrikanska länder föreslagit att en organisation som NEPAD skulle bildas, varpå AU godkände detta och tillsatte 15 personer för att utveckla samarbetet. AU och NEPAD är alltså inte två parallella och självständiga organisationer utan är sammanknutna. Vad gäller Sydafrikas ledande ställning sade Dr Nkosazana C Diamini Zuma att de valts till denna under toppmötet i Algeriet 1999.

Utrikesministern sade vidare att på ett sätt kanske NEPAD är en toppstyrd organisation, men i det här läget måste de i toppen ta initiativet. De afrikanska demokratierna är unga, och fattiga, hungriga människor har inte orken att ta initiativet själva. Men de röstar och väljer vilka som ska agera åt dem. Ledarna kan inte vänta på att folket ska ta initiativ, därför ska man först sätta igång och sedan diskutera med folket om hur man ska gå vidare.

Som svar på K-G Biörsmarks kommentar sade Sydafrikas utrikesminister också att man i hennes land har diskussioner med alla i parlamentet varje onsdag.

Vidare menade Dr Nkosazana C Diamini Zuma att avskrivning av skulder inte är tillräckligt, man måste göra mer. Hon tillade att några av de afrikanska ländernas utvecklade partners och f.d. kolonisatörer verkar vilja hålla dem isär och skapa brytningar i den afrikanska gemenskapen. Det är sådana länder som tar upp frågor angående vem som är ledaren och på så sätt skapar motsättningar mellan de afrikanska länderna. Men, sade hon, vi kommer inte att delas. Vi är afrikaner.

Ghanas utrikesminister Hackman Owusu-Agyemang bad därefter om ordet för att tillägga att de afrikanska länderna är i detta samarbete tillsammans, det är inte bara några få länder som är involverade. NEPAD tillhör dem alla.

Ordföranden gav sedan plats för ytterligare två frågor:
En journalist från Africa Forum undrade vad de afrikanska ministrarna hade att säga om den omfattande korruptionen i Afrika, och varför inget görs åt den. Han sade också att NEPAD visserligen är en vacker vision, men vad kommer man göra för att se till att arbetet fortsätter? I Afrika är politiker som små gudar, menade han, medan folkets röst aldrig blir hörd. Vad kan man göra åt det? I Afrika finns heller inte pressfrihet, i till exempel Nigeria är läget så illa att man förbjudit statsanställda att tala med pressen. Vad planerar man att göra för att förändra detta?

Patrick Malutzi sade att han höll med i vad man talat om idag och ville uppmuntra det fortsatta arbetet med NEPAD. Men han påpekade att ministramas visioner måste komma från det afrikanska folket, det är grunden för framgång. Folket är en resurs som kan föra NEPAD framåt. Patrick Malutzi undrade hur de planerade att ta denna kontakt med folket, och hur man skulle kunna mäta framgången? Han ansåg också att enskilda organisationer borde ta sitt ansvar i processen.

Senegals NEPAD-minister Abdoul Aziz Sow
Abdoul Aziz Sow skyllde mycket på de länder som koloniserade Afrika, och sade att de har stor skuld till det förfärliga tillstånd som råder på många platser i Afrika idag. I Senegal kan man inte producera den egna stapelvaran ris, och inte heller olja. Däremot produceras enorma mängder nötter, som inte har något att göra med att föda landet. Detta tillstånd är skapat av de koloniserande makterna för att kontrollera de afrikanska ländernas utveckling och göra dem beroende av varor från sina egna länder. Därför har man blivit tvingade till att vända sig till andra för att få hjälp i utvecklingen av det egna landet. Sverige har inte varit med i processen att göra de afrikanska länderna beroende, och på det sättet är Sverige en viktig samarbetspartner, menade Abdoul Aziz Sow

Angående frågan om korruption ansåg han att man borde titta mer på det som gör dessa människor korrupta. Pengar är naturligtvis otroligt viktigt. Det har inte förändrats.

Senegals NEPAD-minister fortsatte med att säga att i och med det här nya samarbetet har de afrikanska länderna glömt vad som delade dem, och bryr sig inte längre om vilket språk man talar eller vilket politiskt parti man tillhör -samarbetet går över gränserna. Vi måste vara med i globaliseringen, sade han. Vi har kämpat för att åstadkomma demokrati, och vi har gjort oss av med dem som samarbetade med kolonisatörerna. Nu står vi inför en utmaning, nämligen att kämpa för att förändra den negativa bilden av Afrika. Allt det negativa är sånt som andra har tvingat på oss. Vi måste samla energi för att bli starka nog att göra oss av med det. Kolonisatörerna tog till och med död på våra modersmål. Idag talar jag franska här, mina kollegor engelska, men det är inte våra språk. Tänk om jag kunde sitta här idag och tala mitt eget språk!

Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja
Erkki Tuomioja var tvungen att lämna mötet tidigare, men hann snabbt säga att dessa informella möten varit mycket givande. Han uppmanade enskilda organisationer att komma med idéer för fortsatt utveckling av NEPAD och av Afrika, eftersom man behöver engagemang från alla delar av samhället.

Tanzanias vice utrikesminister Abdulkader Shareef
Abdulkader Shareef medgav att korruption är ett stort problem, och en av de största fienderna i ett rättvist samhälle. Korruption involverar både givaren och mottagaren, menade han, och man måste utbilda folk för att visa att det här är fel, samt upplysa dem om vilka rättigheter de har. Men det är trots allt inte det största problemet, utan problemet är att man i Afrika än så länge saknar lagar som gör korruption till ett brott. I några länder används till exempel mutor som en slags främjande av affärsverksamhet.

Ministern ville också kommentera frågan om pressfrihet. I Tanzania har man inget problem med detta, ansåg han, men medgav att det finns i andra länder. Han sade att journalisterna å sin sida också måste ta sitt ansvar, och inte konstruera berättelser som kan ställa till skada eller skapa problem och konflikter som inte fanns där från början. Han sade att det finns flera sådana oansvariga journalister, som gör en för stor fråga av etnisk bakgrund och religion. Journalisterna här i Europa måste också ta sitt ansvar. Här är tidningarna fulla av negativa nyheter från Afrika: konflikter, krig, sjukdomar, kriminalitet. Men snälla, berätta om det positiva också!

Abdulkader Shareef bad slutligen att man från de nordiska ländernas sida förespråkar skuldavskrivning, samt hjälper till med konfliktlösningar eftersom utveckling är omöjlig om utan fred.

Rapportör: Vera Zennström

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer