Kenya efter Moi

Inga Björk-KlevbyKenya har nyligen hållit ett val som beskrivs som historiskt. För första gången sker ett maktskifte som kallas ”en fredlig revolution”. Sedan befrielsen 1963 har Kenya styrts av Kanupartiet – fram till 1978 med Jomo Kenyatta som president och därefter med Daniel arap Moi i ledningen. Ett ledarskap som inte alltid har betraktats som demokratiskt. I det nyligen hållna valet vann Mwai Kibaki från oppositionspartiet National Rainbow Coalition, som omfattar 13 partier.

Glädjen är stor över att ett demokratiskt maktskifte var möjligt i ett Afrika som på senare tid drabbats av flera demokratiska bakslag. Det kommer naturligtvis inte att vara lätt att styra utvecklingen i ett land som är hårt drabbat av både korruption, svikande ekonomi och arbetslöshet.

Vad var det då som gjorde att utvecklingen kunde ta denna riktning? Kan den kenyanska utvecklingen få konsekvenser för övriga Afrika? Hur kan det internationella givarsamfundet stötta den demokratiska utvecklingen?

Inga Björk-Klevby avgår nu som Sveriges ambassadör i Kenya efter drygt fyra år i landet. Hon kommenterar händelseutvecklingen fram till valet och framtidsutsikterna.

Mötesordförande: Lennart Wohlgemuth

Lokal: UD:s pressrum, Fredsgatan 6, Stockholm

Mötesordförande Lennart Wohlgemuth inledde med att hälsa välkommen. Han berättade att Nordiska Afrikainstitutet och UD hade tagit initiativ till dagens möte varefter han pratade allmänt om utvecklingen i före detta kolonier. Därefter presentade han Inga Björk-Klevby, Sveriges avgående ambassadör i Kenya som följt den politiska utvecklingen i landet de senaste två åren fram till valet. Hon ska närmast till Abidjan i Elfenbenskusten

Inga Björk-Kelvby tog ordet och berättade att hon var nyss hemkommen från Kenya. Hon hade följt valen och maktskiftet på plats och kallade det hon upplevt för ”Peaceful peoples revolution”. Tidigare har hon varit representant i Rwanda och Burundi och har även följt utvecklingen i Sudan och Somalia ur ett kenyanskt perspektiv. Kenya spelar en viktig roll i East African Community.

Valen i Kenya, som hölls den 27 december 2002, gick lugnt tillväga. Så sent som några veckor innan valen uppstod dock en oro inför dem sedan oppositionsledaren Mwai Kibaki hade skadats i en bilolycka och måst föras till sjukhus i England. Kibaki kom dock tillbaka i början av december och möttes av hundratusentals jublande människor.

Svenska ambassaden har varit engagerad i övervakningsarbetet, som bedrivits under ledning av EU:s utsände Anders Wijkman, med deltagande av 140 observatörer. Denna gång räknades alla röster i vallokalen, vilket minskade möjligheterna till valfusk och kan ha varit en bidragande faktor till valutgången. Inga Björk-Klevby säger att hon själv blev imponerad av det lugn som uppvisades av kenyanerna, som stod i köer utanför vallokalerna innan dessa öppnades.

Månaderna innan valen förekom stora stridigheter mellan Uhuru Kenyatta, 42 år och son till Kenyas förste president, och Nationella Regnbågskoalitionens (NARC) kandidat Mwai Kibaki, 72 år gammal. Folket ville ha förändringar och litade på Kibaki hellre än kandidaten som valts av den sittande presidenten Daniel arap Moi. Denne Kibaki är visserligen en av grundarna till KANU-partiet som styrt landet sedan självständigheten 1963 och han har själv varit bland annat finansminister och vice president. Men Kibaki har själv påpekat att han ska jobba i fem år och därefter lämna platsen åt någon annan. Enligt den nuvarande konstitutionen i Kenya får en president sitta som längst två mandatperioder à fem år.

Under valdagen reste Inga Björk-Klevby runt och besökte ett tiotal vallokaler och i den sista hon kom till pågick räkningen av rösterna. I den lokalen fick Kibaki 65-70 procent av rösterna, vilket var ganska symptomatiskt för valet i stort.

Media har varit väldigt aktiva under detta val och haft mycket bevakning av kampanjerna. Resultatet kunde följas på TV hela tiden medan rösträknandet pågick. Mwai Kibaki fick ungefär tre miljoner av de sammanlagt runt sex miljoner rösterna. Dagen efter valet gick Uhuru Kenyatta ut och bekräftade att han förlorat valet och att han accepterade folkets val av Kibaki. Detta var ytterligare ett tecken på att valet gått lugnt till denna gång.

Resultatet orsakade en folkfest. Den 30 december samlades uppåt fyrahundratusen människor i Uhuru park för att se Mwai Kibaki. Inga Björk-Klevby var närvarande och enligt henne var det en eufori utan like. Kibaki blev buren i sin rullstol genom folkmassan och upp på scenen med Moi efter sig. När denne skulle tala så överröstades han av de församlade kenyanerna som sjöng ”bila Moi” där man skanderade att ”vi kan göra allt utan Moi”. Det Moi sa var politiskt korrekt och han accepterade valutgången. När sedan Kibaki talade var det tystnad i leden. Den nyvalde presidenten sa att den gamla tidens politik nu var borta och upprepade ett av vallöftena, fri skolgång åt alla. Han meddelade också att en ny konstitution var att vänta om sex månader, något som varit efterlängtat från internationellt håll.

Inga Björk-Klevby träffade Moi innan utresan från Kenya. Moi ska nu bli fredsmäklare i Sudan och Somalia och har tänkt sig att starta ett fredsinstitut.

Mwai Kibaki informerade om den nya regeringen i presshuset öppet inför media till skillnad från Moi som haft för vana att bara gå ut med det på radion. En nyckelfigur i den nya regeringen är Raila Odinga. Han har tidigare suttit i fängelse och varit ledare för National Democratic Party of Kenya. I början av 2002 ingick hans parti en allians med KANU som varade i sex månader varefter de under september/oktober förenades med NARC och man gav sitt stöd åt Kibaki. I den kommande konstitutionen finns förslag om en premiärministerpost. Odinga har utpekats som en mycket tänkbar kandidat till den posten. När Jan O. Karlsson besöker Kenya i februari ska han följa upp arbetet med konstitutionen, som bland annat förväntas begränsa presidentens makt.

I regeringen är sex av de 26 ministrarna kvinnor, vilket är ett stort framsteg eftersom det tidigare inte fanns någon kvinnlig minister. De kvinnliga ministrarna upptar dessutom ganska viktiga poster, inte minst ur svensk synvinkel. Exempelvis är hälsoministern (Charity Kaluki Ngilu), vattenministern (Martha Karua) och vice miljö- och naturresursministern (Wangari Maathai) kvinnor. Tretton av parlamentets 222 ledamöter är kvinnor. Däremot finns gamla KANU-politiker också med i regeringen som före detta finansministern George Saitoti som nu är utbildningsminister. Även utrikesministern är en gammal KANU-politiker. Detta kan eventuellt skapa problem för Kibaki. Inga Björk-Klevby framhåller dock att hon tycker att Kibaki gjort bra val av ministrar.

Lennart Wohlgemuth undrar om det kan hålla med 13 partier i koalition.

Enligt Inga Björk-Klevby har folket mycket stora förväntningar nu vilket kan orsaka problem. Det har till exempel redan hänt att tre till fyrahundra elever försökt få plats i samma klassrum eftersom folk nu förväntar sig gratis skolgång åt alla. Det har förekommit rykten om gratis sjukvård också. Det fattigt folk främst efterfrågar är jobb. Men Kenya har behov av en fungerande ekonomi för att allt ska gå ihop och de senaste åren har man fått minskat ekonomiskt stöd från bidragsgivarna. Kibaki måste få bukt med korruptionen genom en ordentlig anti-korruptionslag. Frågan är alltså om Kibaki lyckas hålla ihop regeringen och genomföra den omstrukturering av den offentliga sektorn som är nödvändig för att kunna få en positiv utveckling i landet. Man saknar pengar. Men Björk-Klevby framhåller att det är viktigt med uppföljning av bistånd och att man måste kontrollera bättre att det används på rätt sätt. Dessutom skulle skatten, som ligger på 24 procent av BNP, kunna användas bättre. Det kan behövas privatiseringar av stora statliga bolag som hamnen i Mombasa, el- och telebolagen eller järnvägarna. Man hoppas att det internationella samfundet nu kan få igenom en del av sina krav mot fortsatt bistånd. Det som är viktigast framöver är att få bort korruptionen inom rättsväsendet, få till en ny konstitution samt lyckas nå ut med politisk information till allmänheten.

I sin sammanfattning sa Lennart Wohlgemuth att det finns en vilja till förändring bland Afrikas folk. Men det är en sak att vinna ett val och en annan att få igenom ett demokratiskt system. Den gamla traditionen är djupt rotad medan folk vill se resultat fort.

De drygt 50 mötesdeltagarna erbjöds nu att ställa frågor. Detta hörsammades av bland andra Jared Odero, doktorand i utbildning vid Stockholms universitet, som oroade sig för en ny beroendesituation av bidrag från IMF med flera. David Wirmark ville höra Inga Björk-Klevbys åsikt om den framtida demokratiseringsprocessen samt undrade hur media kunnat göra den bevakning de gjorde. Annika Lysén, SIDA, ville ha ett utvecklat resonemang om rättsväsendet och höra vilka policies som fanns för avskaffandet av fattigdomen. Andra frågor som ställdes rörde en konferens om Somalia, hur behandlingen av ekonomiskt stöd från Världsbanken, som tidigare ej bokförts i någon större utsträckning, ska ske under det nya styret samt en åsiktsyttring om Mois mord av fem till sextusen personer ur vissa etniska grupper och övriga världens brist på rapportering om detta.

Inga Björk-Klevby sade att hon har bett ministrarna att samordna hjälpen och hon tror att den nya regeringen är kapabel till detta. Den fortsatta demokratiseringsprocessen kan eventuellt hotas av att KANU-medlemmar som är med i koalitionen kan ha egna åsikter som de håller hårt på. I Kenya finns två TV-kanaler, dels den regeringstrogna KBC, som inför valet rapporterade upp till 70 procent om Moi, dels KTN, som blivit mycket bra och är opartisk. Det var den senare kanalen som stod för den regelbundna resultatrapporteringen efter valet. Björk-Klevby tror att Kibaki är rätt man att reformera rättsväsendet då han vet vilka som är korrumperade. Det kommer att ta tid men är fullt möjligt. Vad gäller frågor som rör regionen har Kenya lyckats med sitt medlingsuppdrag i Sudan men däremot har det gått mindre bra i Somalia. Nu har man dock bytt medlare där och man hoppas på en positiv utveckling. Det har pågått förhandlingar i Eldoret i västra Kenya som dock varit problematiska med upp till 900 klanledare och andra representanter närvarande. Nu har antalet deltagare i förhandlingarna minskats och med den nya medlaren hoppas man uppnå resultat. Kenya anser ha en nyckelroll i regionens fredsprocesser. Fattigdomsbekämpningen verkar vara en öppen fråga. Hur ska man tillämpa PRSP, Poverty Reduction Strategy Papers? Kibaki tycks vilja koncentrera sig på att utveckla jordbruket, vilket kan vara klokt eftersom en stor del av befolkningen i Kenya lever därav. Den etniska rensningen som påtalades av en av åhörarna är naturligtvis oacceptabel men de egentliga siffrorna är svåra att bekräfta. Här kan bistånd vara ett medel för påtryckning att man följer de mänskliga rättigheterna.

Annika Lysén fick redogöra för Sidas roll. Dess uppgift är att kämpa mot fattigdom och att stödja utvecklingen mot förbättrad demokrati. Målen kommer att förbli desamma och man jobbar med nya strategier i år.

Avslutningsvis sade Lennart Wohlgemuth att det trots allt verkar som om Kenya befinner sig i ett positivt läge just nu men att den allmänna uppfattningen verkar vara att ”allt beror på Kibaki” vilket kanske bör tonas ner något. Utvecklingen i Kenya betyder mycket för resten av Afrika och ger ett bra budskap till övriga länder. Den är en strimma av ljus.

Rapport skriven av Simon Larsson

För mer information om Kenya rekommenderas webbsidan:

http://www.kenyaweb.com

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer