100 dagar i Kenya

Dr. Willy Mutunga, chef för Kenya Human Rights Commission och
Annika Lysén, Sida

Snart har tre månader gått sedan Mwai Kibaki efterträdde Daniel arap Moi som Kenyas president. Vad har hänt under den nya regimens “första 100 dagar”?

Den nya regeringen innehåller många kända reformivrare som tycks ha gripit sig an ett omfattande förändrings- och upprensningsarbete. De sociala och ekonomiska problemen i Kenya är enorma. För att på sikt upprätta lag och ordning och skapa respekt för mänskliga rättigheter krävs reformer inom alla samhällsområden och ett intensivt samarbete mellan staten och det civila samhället.

Under 1990-talet växte viktiga frivilligorganisationer fram ur motståndet mot president Mois korrupta maktutövning. En av de ledande förespråkarna för mänskliga rättigheter i Kenya är . Han har bland annat kämpat för en efterlängtad ny kenyansk konstitution, förbättrad rättsordning, anständiga fängelseförhållanden och ekonomiska och sociala rättigheter för befolkningen i Nairobis gigantiska slumområden.

De kenyanska frivilligorganisationernas värdefulla arbete har länge erhållit ett omfattande svenskt stöd. Hur ser de på sin roll i den pågående förändringsprocessen? Finns det överhuvudtaget möjligheter att komma till rätta med arbetslösheten, den snabba folkökningen och spridningen av HIV/Aids?

Willy Mutunga inleder mötet och kommenterar det pågående förändringsarbetet. Annika Lysén från Sidas Afrika-avdelning berättar sedan om Sidas arbete med en ny landstrategi för det svenska biståndet till Kenya.

Mötesordförande: Birgitta Berggren

Tid: Onsdagen den 2 april, kl. 18.00

Plats: Sidas hörsal, Sveavägen 20, Stockholm.

Mötesordförande Birgitta Berggren inledde mötet med att informera om FUF på svenska. Därefter överlät hon ordet till Dr. Willy Mutunga som besöker Sverige några dagar och som skall informera om vad som hänt i Kenya sedan valet. Hur klarar regeringen av de komplicerade problem som måste lösas?

Dr. Willy Mutunga representerar det civila samhället i Kenya. Han har jobbat med människorättsfrågor sedan 1970-talet.

Mutunga började med att säga att Kenya ännu inte är någon demokrati. Mycket återstår att göra innan Kenya blir en demokrati i ordets rätta bemärkelse. De 100 dagar som mötets titel syftar på löper ut den 9:e april 2003 då det gått 100 dagar sedan Mwai Kibaki svor presidenteden, den 30/12 2003. Detta ögonblick beskrev Mutunga som en härlig känsla. Han tog sig till State House för första gången sedan 1978 då det var öppet för allmänheten efter Kenyattas död. Där insåg han hur dekadent den gamla regimen var. Interiören i State House var väldigt nedgången med smutsiga mattor och kackerlackor (det ryktades även att det förekom råttor i lokalerna). Det var bara presidentens kontor som var propert. Huset påminde honom om Jomo Kenyatta International Airport.

Enligt Mutunga finns det i Kenya en känsla av hopp och frihet sedan ledarbytet. Det förekommer mycket aktivitet. Den 9:e januari gav Kenya Human Rights Commission (KHRC) en agenda till regeringen med saker som de anser måste göras. NARC-regeringen (National Rainbow Coalition) består av 50 partier. Från början var det National Alliance for Change med Kibaki och Raila Odinga som började ge ut planer för en ny konstitution, reformering av rättsväsendet och så vidare. Men inte mycket hände förrän Uhuru Kenyatta utsågs till Kanupartiets presidentkandidat. Resultatet blev att Kibaki fick drygt 62 % av rösterna.

Den 9:e januari lämnade alltså KHRC fram en agenda till regeringen där man bad dem att omedelbart vidta åtgärder inom vissa områden. En del saker har redan hänt, t.ex.avveckling av de tortyrkamrar som fanns i Nyayo House, vilka även visats öppet för media. Elever har fått komma tillbaka till universitetet. Man har bränt odlingar av droger på Mt. Kenya under övervakning av en engelsk MP på besök. Andra frågor man bett regeringen ta itu med är avväpning och upplösning av de 34 milisgrupper som finns i landet samt att polisen måste göra något åt korruptionen.

Den 28:e april i år hålls National Conference som är sista steget mot en ny konstitution. Denna ska vara klar i juli.

Vad gäller korruptionen i Kenya har KHRC bett regeringen att snabbt och beslutsamt ta itu med denna. KHRC vill att man gör en deklaration av egendomar och förmögenheter. Mutunga tog upp exempel på kända korruptionsskandaler som Goldenbergskandalen (betalning av ickeexisterande guldexport) och Eurobank. Dessa korruptionsskandaler har kostat Kenya hundratals miljoner dollar genom åren. Här har man nått en viss framgång genom att en kommission har bildats i syfte att reda ut korruptionen.

KHRC vill vidare se att man ordnar en “truth reconciliation commission” som skulle bestå av “eminent Kenyans”. Denna kommission skulle ta itu med Mau Mau-frågan och ge upprättelse åt de frihetskämpar som slogs mot de brittiska kolonisatörerna. Till exempel ligger en frihetshjälte begravd i ett fängelse. Detta tycker Mutunga borde vara i regeringens intresse då justitieministern Kiraitu Murungis far var Mau Mau-general.

Vad gäller jämställdhet mellan könen är det en bit kvar. I regeringen sitter trots allt tre kvinnliga ministrar och fyra viceministrar är kvinnor. Man trycker på för att ordna ett kontor åt landets första kvinna, som man tror kan spela en viktigt roll som välgörenhetssymbol bland annat.

KHRC anser också att man snarast måste ta itu med problemen i norra Kenya. Mutunga kallar denna del av landet för “the home of human rights violation”. Det skall eventuellt skapas ett ministerium för denna fråga. Kenya behöver också en policy för utrikesfrågor, anser Mutunga. Hittills har det rått en vänta-och-se-attityd.

Relationerna med USA och Israel bör också granskas. På vilka villkor får den amerikanska flottan använda Mombasas hamn och varför har Kenya drabbats av tre terroristattacker sedan 1980?

Relationen stat-samhälle måste bli bättre, anser KHRC. Det finns politiska meningsskiljaktigheter mellan statstrogna och de som är för reformer. Det finns fortfarande “Kanu blood” i regeringen och de reformvänliga är den svagare sidan. KHRC försöker stötta dem. Samhället måste fortsätta påtryckningarna samtidigt som mycket hänger på NARC-koalitionen eftersom denna är en blandning av många olika åsikter. Mutunga tror dock att man kommer att fortsätta det goda arbetet av rädsla för att få Kanu tillbaka till makten. Han hoppas också att ett nytt stort parti uppstår, så att det blir mer debatt.

Birgitta Berggren kommenterade arbetet med korruptionen genom att berätta lite om Peter Eigens organisation Transparency International som jobbar aktivt för bekämpandet av korruption i världen. Eigen startade denna organisation efter vad han upplevt i Kenya.

Nu fick Sidas Annika Lysén ordet. Hon tackade först Willy Mutunga för hans tal. Därefter berättade Annika Lysén om sina egna upplevelser från en resa till slummen i Kibera utanför Nairobi, innan hon övergick till att redogöra för Sidas biståndsarbete i Kenya samt arbetet med en ny landstrategi för Kenya.

Enligt Annika Lysén finns det många grupper i Kenya som kämpar för förbättringar. Sida har hjälpt många av dessa, men resultatet är svårt att mäta. Många icke statliga organisationer (NGOs) hjälper också lokala grupper i Kenya med bland annat landsbygdsutveckling. Tyvärr har det funnits en brist i viljan att förändra på högre politisk nivå.

Under 2003 kommer Sidas hjälp till Kenya att uppgå till cirka 120 miljoner SEK samtidigt som svenska NGOs bidrar med cirka 20 miljoner SEK. Dessa pengar fördelas enligt följande: Mänskliga rättigheter och demokrati 35 miljoner (mestadels via NGOs), NALEP (jobbar för landsbygdsutveckling) 25 miljoner, vattenprojekt 20 miljoner, hälsa 20 miljoner, vägar 14 miljoner samt urban utveckling 4 miljoner. Utöver detta ges även pengar till regionala samarbeten som the Lake Victoria initiative.

Valets utgång förra året ser Annika Lysén som något hoppfullt, en dörr som har öppnats. Men forsatta steg måste tas. Man hoppas på regeringen och dess vilja att bekämpa fattigdomen liksom arbetet med Poverty Reduction Strategy Papers (PRSP). Sida kan ge extra pengar under innevarande år till utbildning, något som kan behövas då regeringen har utlovat fri skolgång till alla.

Sida håller på att ta fram en ny landstrategi för Kenya som kommer att läggas fram till UD i november. Kenya är i en positiv trend men det återstår mycket att göra. Tidigare har inte viljan funnits att hjälpa de fattiga. Detta måste nu prioriteras samtidigt som man tar itu med korruptionen. Fortsatt demokratisering är ett måste liksom ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. HIV/Aids är ett stort hot mot utvecklingen i Kenya. Sida är dock optimistiskt inför framtiden. Nu är rätt tid att ta itu med fattigdomen – men det kommer att ta tid.

Birgitta Berggren inbjöd åhörarna att ställa frågor. Flera hörsammade detta och frågorna gällde bland annat om det kan bli demokrati, om de som har brutit mot mänskliga rättigheter kommer att ställas inför rätta och vad som ska hända med alla de föräldralösa barn som har blivit följden av HIV/Aids härjningar.

Willy Mutunga sa att det var positivt med ett regimskifte och att det finns en chans att man nu får en “renare” politik, men att mycket beror på bland annat organisationer som KHRC. Den nya konstitutionen ses också som något positivt. Annika Lysén säger att det är svårt att se till att områden som hittills aldrig nåtts av något bistånd verkligen får del av det och att det nu råder om möjligt större fattigdom än för 20 år sedan. Man får se biståndet mer som en helhetslösning och inte riktat till vissa regioner. Annika Lysén sade också att det finns många miljöproblem i Kenya. Skolreformen ses som något positivt men det är svårt att låta barnen gå i skolan om man inte har mat för dagen.

Rapport skriven av Simon Larsson, studerandemedlem i FUF som läser franska och ryska vid Göteborgs universitet.

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer