Fairtrade Labelling Organisation

Av: Roger Björkbacka

Fairtrade labelling kom till för att förbättra fattiga och underpriviligierade producenters situation i u-världen, främst genom att erbjuda handlare och återförsäljare ett produktmärke för konsumenter som certifierar att produkten har producerats, handlad och såld enligt Fairtrade standards. Fairtrade Labelling Organizations International (FLO) sätter dessa standards, certifierar att bara fattiga producenter i den södra hemisfären erkänns som Fairtrade producenter, försäkrar att handlare betalar ett rättvist pris till producenter, och följer även upp handelskedjan för att se till att alla konsumentprodukter med ett Fairtrade märke kommer från certifierade producenter. Märkena själva marknadsförs genom nationella Fairtrade Labelling Organizations, av vilka Stichting Max Havelaar I Nederländerna var det första och vilket idag är ett av de främsta. De började erbjuda Max Havelaar Fairtrade label för kaffe för att normalisera kommersiella återförsäljare 1987. Sedan dess har ytterligare 16 nationella labelling organisationer startats I Nord Amerika, Europa och Japan. Fairtrade märket har även skapats för sex nya produkt linjer (te. kokos, bananer, socker, honung, frukt och juice). Totalt 379 kooperativ och andra organisationer från tre kontinenter är för närvarande FLO certifierade, de har över 730 000 medlemmar. Under antagandet att varje medlem har 5-6 beroende familjemedlemmar, så täcker Fairtrade labelling över 4 miljoner människor I den södra hemisfären. Dessutom finns för närvarande 43 plantager med en total sysselsättning på 49 000 arbetare som är Fairtrade certifierade av FLO. FLO är en ung organisation, den grundades 1997 som en service organisation för de olika nationella Fairtrade labelling organisationerna runt om I världen. Jag inledde min drygt 3 månader långa praktik den 5 maj 2003 I Bonn Tyskland. Redan innan jag åkte ner hade jag genomfört en längre telefonintervju med FLO´s Managing Director. Jag fick vid detta tillfälle väldigt klart för mig vilka mina arbetsuppgifter skulle komma att bli. Jag fick även en hel del information om hur jag skulle finna en bostad. Väl anländ i Tyskland fick jag dock berättat för mig att det inte hade varit så för alla praktikanter. Det enda problemet, om jag ska nämna något, var inledningsvis att FLO hade ont om kontorsutrymme p.g.a. “växtvärk”, detta löste sig dock snabbt, men var ändå ett momentant störande moment. Som praktikant på FLO blir man tilldelad en “handledare” eller snarare en person som du jobbar med i ditt praktikprojekt. Jag hade tur och fick möjlighet att arbeta under organisationens Managing Director. En stor fördel hade dock varit att inledningsvis få spendera tid med flera personer i organisationen för att lära sig lite om deras specifika arbetsområden. Strikt praktiskt hade detta dock inte varit möjligt eftersom det låg en gigantisk arbetsbörda på varje person. Dock lärde jag mig att om man som praktikant drev på lite kunde man få många och intressanta samtal med flera i organisationen. Mitt huvudprojekt bestod i att vara FLO´s “WTO-koordinator”. Kortfattat innebar detta att jag studerade och analyserade handelspolitiska dokument från EU samt WTO som kunde påverka konkurrensvillkoren för främst livsmedelsproducenter från tredje världen. Under hela min praktikperiod fick jag med anledning av detta ofta resa till Bryssel för att gå på konferenser eller enbart ha möten med andra aktörer inom området rättvis handel. Mitt arbetsspråk var i stort sett engelska. Detta var kontorsspråket men om man som praktikant besitter goda kunskaper i ett annat språk kan man som jag gjorde själv ta initiativ och försöka kontakta människor så att man får möjlighet att arbeta mycket på “sitt” språk. Tyskan satt kvar sedan grundskolan och gymnasiet och för min egen del måste jag säga att vistelsen inte hade varit likadan utan kunskaper i landets språk. Mitt arbete berördes inte det minsta av att vi råkade befinna oss i Tyskland, men privatlivet blev rikare. Alltifrån att fråga efter varor i det lokala snabbköpet till att åka runt i landet underlättades starkt. Tyvärr var min arbetsbörda för stark för att kunna ta kvällskurser vilket var min ursprungliga plan. Vad gäller språk i övrigt så hade det även varit bra att kunna franska och spanska. Problemet är dock att du som praktikant måste tala det närmast flytande för att verkligen kunna arbeta med det. På konferenser och liknande finns det alltid tolkar. Arbetet var väldigt givande och underlättades hela tiden av att alla på organisationen var så motiverade. Alla ur den fasta personalen hade oftast spenderat några år i tredje världen, främst Syd- och Latinamerika och det hade nog hjälpt även mig att spendera några månader som volontär i ett u-land innan jag började vid FLO. Organisationen är dock en hybrid av en internationell NGO i traditionell mening och i företag i inte riktigt lika traditionell mening. Ofta märkte jag, inte stridigheter, men starka meningskiljaktigheter mellan individer i organisationen som såg arbetet som u-hjälp och hjälp genom självhjälp. Därigenom var det intressant att både se den företagsekonomiska sidan ur ett u-landsperspektiv samt den mer biståndsinriktade. Orsaken till att jag endast stannade tre månader var givetvis ekonomiskt betingad. Genom internationella programkontoret var det inga problem att få Sidas resestipendium. Detta stipendium räckte dock endast tre månader och jag behövde inte lägga ut så mycket själv. Problemet för mig var, och verkar ofta vara för dem som praktiserar på FLO, att man får sitt “antagningsbesked” relativt plötsligt, vilket gör att det inte finns någon möjlighet att arbeta inhop pengar innan vilket man skulle kunna göra om man hade haft åtminstone någon månad på sig. Sammanfattningsvis kan jag starkt rekommendera att praktisera på FLO. Organisationen växer så det knakar och som praktikant får man verkligen vara med i en dynamisk och drivande organisation. Samtidigt får man dagligen bevis för att det man gör där verkligen hjälper någon annan människa i slutändan. I en sådan multikulturell miljö som det är på FLO är det självklart att det uppstår mycket intressanta diskussioner och även om jag inledningsvis trodde att det ofta handlade om gräl insåg jag sedan att det bara var individer med helt olika kulturell bakgrund som gav sin syn på samma sak. Oavsett vad jag gör i framtiden kommer denna praktik vara en starkt grund att stå på när jag ska ut i arbetslivet.

Dela det här:
Publicerat i Praktikberättelser