Västafrika i fokus -en lägesbeskrivning från Liberia, Sierra

Hans Dahlgren, UD:s kabinettsekreterare och EU-ordförandens särskilda representant för Liberia, Sierra Leone och Guinea-ConacryPå ett välbesökt seminarium anordnat av FUF gav Hans Dahlgren, UD:s kabinettsekreterare och EU:s särskilda representant för de tre grannländerna Liberia, Sierra Leone och Guinea-Conacry, en lägesbeskrivning av regionen som de senaste årtiondena drabbats hårt av inbördeskrig och där korrupta regeringar och brott mot de mänskliga rättigheterna försatt miljontals människor på flykt. Trots att situationen i de tre länderna på många sätt är osäker var Hans Dahlgren optimistisk inför framtiden vad gäller främst de krigsdrabbade länderna Sierra Leone och Liberia. Speciellt nöjd var han över FN:s insats i länderna och han såg hoppfullt på framtida internationell samverkan för fred och demokrati i regionen.

Efter en inledande presentation av mötesordförande Lennart Wohlgemuth påbörjade Dahlgren seminariet med en bakgrundsbeskrivning av regionen, som under 1980- och 90-talet präglades av ett komplicerat mönster av konflikter och svaga statsbildningar, vilket har raserat den redan tidigare dåliga infrastrukturen och resulterat i låg levnadsstandard för befolkningen. Främst koncentrerade sig Dahlgren på utvecklingen i Sierra Leone och Liberia som är de länder som drabbats hårdast av inbördeskrig. Guinea-Conacry beskrev han som ett positivt särfall, men tillade att det finns orosmoment inför framtiden bland annat på grund av de stora flyktingströmmar som kommit från grannländerna och osäkerheten som råder kring ledarskapet. Dahlgren var således rädd för att Guinea-Conacry kan bli nästa stora problemområde i regionen.

Sierra Leone
Dahlgren gav en kort historik över det inbördeskrig som rasat i landet sedan 1991 då en rebellstyrka från Liberia, RUF, Revolutionary United Front, invaderade landet. 1997 tog en militärjunta makten efter en statskupp. För att avskräcka eventuellt motstånd använde sig rebellerna enligt Dahlgren ofta av stympning, inte sällan på barn. FN:s säkerhetsråd valde att införa sanktioner mot landet och 2001 gjorde FN-styrkor och styrkor utsända av den brittiska regeringen gemensam sak och påbörjade en avväpning av rebellerna. Den nuvarande situationen i landet är enligt Dahlgren bättre än på länge och han lyfte fram FN:s insats som ett ”remarkabelt bevis” på att hjälp utifrån kan göra stor skillnad.

Liberia
Innan ekonomiska och politiska problem på 1980- och 90-talet försatte landet i kaos var Liberia enligt Dahlgren ett av Afrikas mest framstående land. Nu däremot är Liberia en av de främsta källorna till regionens instabilitet. Den forna presidenten Charles Taylor, som kom till makten 1997, har enligt Dahlgren vanstyrt landet ekonomiskt och brutit mot de mänskliga rättigheterna. Taylor stödde gerillan i Sierra Leone i utbyte mot diamanter, något han åtalats för i FN:s domstol mot krigsförbrytelser, utan att hittills infinna sig.

2003 blossade strider upp med olika motståndsrörelser i landet. En rad fredsförhandlingar misslyckades innan påtryckningar från det internationella samfundet och den lokala motståndsorganisationen ECOWAS fick Taylor att lämna landet och ett fredsavtal kunde befästas. En övergångsregering tillsattes och grunden lades till demokratiska val. Dahlgren upplyste om att FN har en styrka på plats som ser till att fredsavtalet efterföljs. Styrkan ser till att mekanismer för polis och rättväsende fungerar och främjar återuppbyggandet av landets raserade infrastruktur.

Dahlgren ansåg att det är av stor vikt att sysselsättning snarast skapas i landet och att de forna soldaterna, varav många barn och ungdomar, återanpassas till ett fredligt liv. Han tog också upp flyktingproblemet; av Liberias tre miljoner invånare uppskattar han att en miljon är på flykt inom landet och i grannländerna. I övergångsregeringen har rebellgrupperna bildat partier vilket Dahlgren menade stör utvecklingen mot en fungerande demokrati.

Framtiden
Trots risken för bakslag ansåg Dahlgren att läget i Liberia ser bättre ut än någonsin och han önskade att FN ska etablera kontroll över hela landet för att möjliggöra en så effektiv insats som möjligt. Svenska FN-trupper har tillsammans med irländska ledande roller i Liberia och banar väg för övriga länders trupper.

På en givarkonferens i New York nyligen valde USA att bidra med 200 miljoner dollar till landets återuppbyggnad vilket Dahlgren såg som oerhört positivt och visar på att USA inte är främmande till internationellt samarbete. EU valde att bidra med 200 euro och Sverige med 60 miljoner kronor.

Dahlgren avslutade med att säga att han är optimistisk inför framtiden trots att situationen i de tre länderna är fortsatt osäker, Han ansåg att det finns ett starkt engagemang från befolkningens sida för att få regionen på fötter och han var mycket nöjd med insatserna från främst FN:s, EU:s och nyligen USA:s sida. Regionen har enligt Dahlgren på grund av naturrikedomar och en berikande kultur stor potential och västvärlden skulle ha mycket att vinna på framtida goda relationer, både ekonomiskt och kulturellt. Detta och medmänskliga skäl ansåg han vara viktiga anledningar till att människor i väst engagerar sig i regionens utveckling.

Rapport av Lena Phalén

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer