Programmes Department, Minority Rights Group International, London

Av: Björn Åsgård

Min praktiktermin gjordes på Minority Rights Group International (MRG) i London. MRG är en oberoende organisation som arbetar för etniska, språkliga, och religiösa minoriteters rättigheter världen över. För närvarande har de program i Afrika, Asien och sydöstra Europa (Balkan). Organisationen har 29 anställda, främst på Londonkontoret. Många av dessa arbetar deltid, normalt tre dagar i veckan. Jag arbetade dock fem dagar (35 timmar) per vecka, som är den ordinarie arbetstiden.

Organisationen är uppdelad i två huvudavdelningar: programkontoret och ‘lobbyingkontoret’ (international advocacy). Arbetsuppdelningen mellan dessa två avdelningar är något oklar, vilket en stor del av personalen villigt erkänner. Grundtanken är att programkontoret skall utveckla projekt, tillsammans med MRG:s partnerorganisationer världen över, och sedan verkställa dem i samarbete med desamma. Men eftersom dessa projekt ofta innehåller en ganska stor del lobbying blir den andra avdelningen oundvikligen involverad på ett tidigt stadium. Dessutom utvecklar lobbyingkontoret numera egna projekt inom media och liknande. Den största skillnaden verkar ligga i graden av kontakt med partnerorganisationerna, som är mer omfattande vid programkontoret. MRG har också en insamlingsavdelning, som söker givare till projekten. På senare år har allt större del av bidragen varit projektbaserade, vilket gör att organisationens dagliga arbete enligt många blivit lidande. Detta tycks särskilt drabba lobbyingavdelningen och dem som jobbar med rättsfall, då dessa ofta önskar göra interventioner i internationella forum, och relaterat till aktuella händelser, utan föregående projektansökningar.

Under min praktikperiod var jag ansluten till programkontoret, närmare bestämt chefen för denna avdelning. Jag fick dock börja med att arbeta för lobbyingkontoret i tre veckor, då min ordinarie handledare var på resa. Jag blev också fysiskt placerad på denna avdelnings våning på kontoret, och där blev jag kvar resten av min tid. Detta färgade mitt arbete, eftersom jag blev involverad i båda avdelningars arbete – på lobbyingkontoret mest genom min rent fysiska närvaro – och därmed fick en god inblick i arbetsuppdelning och dylikt. Jag hade ofta en känsla av att jag var den ende som visste vad båda avdelningarna gjorde.

Min första arbetsuppgift, och på sätt och vis min mest omfattande, var att utveckla en intern policy för att hantera problemet med hot och trakasserier från myndigheter och fientliga grupper som drabbade MRG:s partnerorganisationer,. Detta var/är något som kommer upp med jämna mellanrum, och som det inte har funnits någon linje för att hantera. Ibland har man inte gjort någonting, ibland har man gått till media, skrivit till ministrar, och så vidare. Jag talade med så många medlemmar ur personalen som möjligt om deras upplevelser av och tankar om detta problem, och försökte kolla upp andra organisationers policys angående liknande frågor. Dessutom fick jag förstås rent allmänt kartlägga vilka medel som fanns för att adressera hot mot mänskliga rättigheter, vilket inbegrep FN:s och de regionala organisationernas (Afrikanska kommissionen etc.) mekanismer för att framföra individuella klagomål. I samband med detta ombads jag också att skriva en detaljerad guide med kontaktuppgifter och kortfattade beskrivningar av sådana mekanismer, för publicering på hemsidan/vidarebefordran till personer som kontaktade MRG, men i vars situation de bestämde sig för (utgående från kriterierna jag utarbetade) att inte ingripa. Även om mitt första utkast var klart efter tre veckor återkom jag till detta projekt nu och då under terminen, då ny information kom mig till handa. Veckan innan jag avslutade min praktik kom det (äntligen) upp till diskussionen i ledningsgruppen, som beslutade att anta dokumenten med några mindre ändringar. Jag jobbade också tillsammans med min handledare på andra dokument relaterade till organisationens ‘partnerskapspolicy’, genom att kommentera utkast innan de lades fram dem för ledningsgruppen, och söka ytterligare källor etc.

Mitt nästa större projekt blev att planera en workshop som skulle äga rum i Makedonien, inom ramen för Sydösteuropa-programmet. Ämnet var disaggregering av statistik relaterat till utveckling, som MRG lobbar för, så att bilden ska klarna om minoriteters socioekonomiska situation. Av olika anledningar samlas sådan statistik inte in/publiceras inte av regeringarna i regionen. Jag kom in i projektet sent, cirka tre veckor innan det skulle gå av stapeln. Egentligen skulle det redan vara i princip slutfört (av en annan praktikant), men av olika anledningar var det kraftigt försenat. Främst handlade det om att säkra deltagare och talare från ‘strategiska’ organisationer som EU, UNDP, regeringar, och så vidare. Dessutom hade jag många och långa diskussioner om praktiska arrangemang och programmet med MRGs partnerorganisation i Makedonien, som samarrangerade. Det blev stundtals stressiga dagar, men vi lyckades få cirka 35 deltagare, och workshopen blev framgångsrik. På grund av brist på resurser kunde jag inte själv resa till Makedonien. Efter evenemanget fick jag göra bakgrundsforskning om standarder för insamling av data, EU-rekommendationer, och relation till mänskliga rättigheter (rätten till utveckling, anti-diskriminering) för en kortare briefing i detta ämne som ska publiceras i början av 2006 – jag kommer följaktligen att stå som ‘research assistant’ på denna publikation.

Inom Sydösteuropa-programmet fick jag också huvudansvaret för att beställa översättningar till regionala språk av relevanta publikationer från MRG. Detta var ett eftersläpande projekt, som i princip gick ut på att göra upp budgetar och kontrakt i samarbete med partnerorganisationer, som gjorde det faktiska arbetet med översättningarna. Jag lärde mig mycket om givarkrav på redovisningar och problem med partnerskap där den ena parten sitter på pengarna och där kommunikationen främst sker genom e-post.. Jag lyckades dock dra igång fem översättningar, vilket var endast en mindre än budgeterat.

Under min tid på kontoret hjälpte jag till att planera två kommande projekt, ett involverande Afrika-ättlingar i Latinamerika, och ett i Mellanöstern. Båda dessa projekt saknar ännu medel, och målet med arbetet som jag och chefen för programkontoret gjorde var att utveckla baser för projektförslag. Min roll var dels att identifiera viktiga frågor för de aktuella områdena, och minoriteterna där, dels kartlägga lokalt baserade organisationer som arbetar med relevanta frågor, eftersom dessa var potentiella samarbetspartners längre fram. För Mellanösternprojektet gjorde jag mest det förstnämnda, medan för Latinamerika handlade det främst om att skriva ihop ett brev med frågor till möjliga partners. Jag fick också sitta med i ett antal möten med insamlingspersonal/ledning/externa konsulter.

Förutom nämnda arbeten gjorde jag en hel del små uppgifter, som att jaga givare, faktakolla projektförslag, och lägga in uppgifter den interna databasen. För det mesta var allt mitt arbete väldigt självständigt, men jag fick hjälp av övrig personal vid behov. Mitt största problem med praktiken var att jag kände en avsaknad av en sammanhängande plan Även om det fanns en var den ohållbar på grund av de ständiga förseningarna i organisationen som helhet. Detta ledde till att Mellanöstern-arbetet, som tidigt utnämndes till en av mina huvuduppgifter, inte kom igång förrän långt in i praktikperioden. Jag är böjd att tro att detta är ett strukturellt problem som även drabbar de ordinarie medarbetarna. Men i vilket fall ledde det till att jag fick en del ‘ad hoc’-uppgifter, och ibland blev sittande utan något att göra. De uppgifter jag fick var dock mestadels intressanta och lärde mig mycket om främst tre områden: partnerskap i biståndsarbete, mänskliga rättigheter/internationell rätt, och hur organisationer fungerar.

Rent praktiskt kanske jag ska behandla hur det var att göra praktiken utomlands i London. Jag klarade mig ganska bra ekonomiskt, till stor del eftersom MRG ger ersättning för utlägg för lokaltransport, vilket i London var 300 kr i veckan, och dessutom en mindre summa för lunch under arbetstid. Detta gjorde stor skillnad. Att få boende i London är enkelt, och jag lyckades ändå få det relativt billigt (i Sverige vore det pris jag betalade dyrt förstås).

Ett mer allmänt råd till kommande praktikanter/kurser är att tidigt och ständigt pusha för en klar arbetsplan, jag tycker det vore idé att ha en mer detaljerad sådan innan praktiken börjar, istället för att det som nu räckte med en preliminär, ganska vag, plan.

Vad gäller MRG som praktikplats kan jag rekommendera den. Man blir tagen på allvar, och det är en intressant, om än lite förvirrad organisation. Jag har visserligen fått fundera en hel del över nyttan med utvecklingssamarbete, och frågan ’men vad gör du egentligen där’ har jag inte alltid kunnat besvara på ett tillfredsställande sätt. Att det förmodligen skulle vara på samma vis om jag faktiskt jobbade där är lite läskigt, men det är ju nyttigt att vara medveten om detta problem.

Dela det här:
Publicerat i Praktikberättelser