Studerandemöte: Att arbeta för en rättvis värld -temadag för studenter om internationellt arbete

Program:
15:00 Välkomna!
Presentation av dagens program och arrangörerna.
15:10 Hur jobba med utvecklingsfrågor och varför?

Heidi Huusko, LSU, och Tomas Agnemo, Zenit.
15:45 FUF-praktik: var, när, hur?
Johanna Wallin och Victoria Smedman från FUF berättar om praktikplatsförmedlingen och Maria Dutarte, Anneli Enqvist och Alexandra Ahlmark, tidigare FUF-praktikanter, berättar om sina erfarenheter.
16:45 Paus
17:00 Arbeta med utvecklingsfrågor i Sverige och på fältet – så här är det!
Vägen till arbete inom den internationella sektorn är inte alltid spikrak, valen inte självklara. Och vad innebär jobben – egentligen? FUFs och Zenits personal berättar om sina studie-, utlands- och arbetslivserfarenheter, Maria Bergqvist berättar om sin BBE-tjänst i Namibia och Maria Jontén berättar om arbetet på UD.
17:30 Etik i teori och praktik – seminarium och diskussion
Eva Zillén, Kvinna till Kvinna, Jörgen Kalmendal, Försvaret och Bo Hammarström, Sida Desa, berättar både om egna erfarenheter av internationella uppdrag och om respektive arbetsplats etiska regler och uppförandekoder för utlandsstationerad personal.
18:45 Paus
19:00 Bokbord och mingel
Organisationer som söker nya eldsjälar presenterar sin verksamhet. Musik, mingel och förtäring.
20:00 Avslutning

Temadagen ”Att arbeta för en rättvis värld” började med en kort presentation varefter Heidi Huusko från LSU (Landsrådet för Sveriges Ungdomsorganisationer) talade om ”Hur jobba med utvecklingsfrågor och varför?”, första punkten på programmet.

Heidi inledde med att diskutera globaliseringen och dess effekter. Hon menade att det till största del är vi i västvärlden som har möjlighet att ta del av globaliseringens positiva effekter och att det även är vi som skapar mycket av de negativa effekterna. Det är många gånger västvärldens livsstil som skapar miljöproblem och sociala orättvisor i utvecklingsländer. Det är också så att rika länder blir allt rikare och de fattiga allt fattigare. För att stödja sina argument presenterade Heidi statistik från UNDP:s Human Development Report, över den ojämna fördelningen av jordens resurser. Därefter betonade hon hur viktigt det var för oss i västvärlden att ta ansvar och tänka över vår egen livsstil. Hur kan vi förändra våra liv för att kunna nå en hållbar och rättvis utveckling? Ett sätt som Heidi nämnde är att räkna ut hur stort vårt individuella fotavtryck här på jorden är, alltså hur mycket vi personligen förbrukar av jordens resurser och hur mycket avfall vi skapar. Detta kan man göra på www.myfootprint.org. Ett hållbart fotavtryck för varje människa skulle vara 1,7 hektar. I dag har svensken i genomsnitt ett fotavtryck på 7,2 hektar medan en indier endast har ca 1 hektar. Medvetna om våra egna fotavtryck kan vi sedan ändra våra vanor och sträva efter att minska förbrukningen av jordens resurser och produktionen av avfall.

Tomas Agnemo fortsatte temat med att berätta om hur man som ung kan engagera sig för världen i Sverige och hur man kan ta sig ut i världen. Han berättade att man kan börja med att besöka Zenit (som håller till i Kulturhusets lokaler sedan mars 2005) för att få råd och tips om hur man kan engagera sig. Zenit ger t.ex. tips om ungdomsutbyten, praktik eller om organisationer/föreningar hemma i Sverige som har ideell verksamhet som man kan delta i. Denna information går även till stor del att få tag på Zenits hemsida, www.sida.se/zenit, där finns även länkar till andra användbara sajter. Tomas berättade att hans egen inkörsport till biståndsvärlden var engagemang i en organisation hemma i Sverige. Genom detta fick han värdefulla kontakter som ledde till praktik, ungdomsutbyte och sedan jobb.

Nästa punkt på programmet var ”FUF-praktik: när, var, hur?” Johanna Wallin och Victoria Smedman från FUF-kansliet inledde med att presentera FUFs praktikplatsförmedling i stora drag:

2 gånger per år förmedlar FUF praktikplatser, sista ansökningsdatumen är 15 februari för praktik under våren och 15 september för höstterminen. FUF ger inför varje termin ut en broschyr där man kan få reda på vilka praktikplatser som finns att söka, vilka meriter som krävs och hur man söker. För att hålla sig uppdaterad betonade Johanna och Victoria också att man bör hålla koll på FUFs hemsida eftersom det där kan dyka upp nya praktikplatser efter broschyrens utgivning, särskilt platser utomlands.
För att kunna söka en praktikplats via FUF ska man vara:
– universitets- eller högskolestuderande
– intresserad av utvecklingsfrågor
– medlem i Föreningen för Utvecklingsfrågor. Årsavgiften för studerande är 150 kr, som sätts in på PG 14 32 80-6. Som FUF-medlem får man också inbjudan till alla debatter och föreläsningar som föreningen anordnar, medlemsblad och möjlighet att årligen nominera personer/organisationer till FUF-priset.
– svenska medborgare som studerar vid universitet/högskolor i utlandet kan söka praktik, liksom utländska medborgare som studerar vid svenska universitet/högskolor.

I uttagningen till praktikplatserna görs en bedömning utifrån följande kriterier: antal universitetspoäng, antal poäng i utvecklingsrelaterade ämnen (statsvetenskap, u-landskunskap, internationella relationer, freds- och konfliktstudier, m.m.), språkkunskaper, erfarenheter av utvecklingsländer genom längre vistelser (resor, studier, volontärjobb o.dyl.), samt inte minst ideellt engagemang. I bedömningen tar FUF också hänsyn till om man sökt praktik tidigare men inte kunnat tilldelas någon plats.
Detta sammantaget ger varje sökande en meritpoäng och utifrån den bedömningen matchar FUF studenterna med de önskemål de fått från varje mottagande organisation/myndighet. FUF väljer ut 2-3 passande kandidater för varje plats och skickar sedan deras ansökningshandlingar till organisationen/myndigheten som slutligen gör sitt val.

Efter denna presentation av kriterierna och ansökningsförfarandet berättade tre studenter som tidigare gjort praktik genom FUF om sina erfarenheter. Praktikanterna hade varit placerade på Internationella Programkontoret (Maria Dutarte), Utrikesdepartementets Enhet för global utveckling (Alexandra Ahlmark) och Mercy Corps Scotland (Anneli Enqvist). Alla tre var nöjda med sina praktikplaceringar och rekommenderade andra studenter att söka. De betonade dock att det är viktigt att vara beredd på att ta egna initiativ och arbeta självständigt eftersom det på många arbetsplatser inte finns så gott om tid att ge detaljerad handledning till praktikanterna. Alla tre tyckte att de fått intressanta och meriterande erfarenheter och poängterade att praktiken var en väg ut i arbetslivet. Genom att göra praktik får man en inblick i hur man kan arbeta med internationella frågor och man får även värdefulla kontakter som kan leda till jobb i framtiden.

Frågor som ställdes av publiken:
– Kan man söka praktikplatser flera gånger?
Ja, man kan söka hur många gånger som helst, så länge man är inskriven på högskola eller universitet (behöver ej vara heltidsstudier). FUF sade att man kan tilldelas två praktikplatser utan problem, därefter prioriteras man efter dem som sökt mer än en gång tidigare utan att ha kunnat få någon plats.
– Hur många stipendier för utlandspraktik finns det? Finns det resestipendium?
FUF berättade att de genom ett nytt avtal med Sida har möjlighet att fördela stipendier på 20 000 kr per utlandspraktikant. Detta är ett komplement till Sidas resestipendium (som söks genom Internationella Programkontoret) och gäller enbart för de praktikplatser som FUF förmedlar på enskilda organisationer (NGOs) i utlandet. FUF räknar med att alla som tilldelas utlandspraktik under ett år ska kunna få stipendiet.
– Var i ansökan till praktikplatser skriver man sin motivering?
Det är valfritt om man vill väva in sin motivering i det personliga brevet eller skriva en särskild motivering för varje plats, väljer man det senare är det bra om dessa motiveringar är i ett separat dokument då man kan bli föreslagen till vilken som helst av de praktikplatser man listat på ansökningsblanketten.

Nästa programpunkt var ”Arbeta med utvecklingsfrågor i Sverige och på fältet – så här är det!”. Först berättade FUFs och Zenits representanter kort om sin studiebakgrund, erfarenheter av vistelser i utvecklingsländer och om sin väg ut i arbetslivet. Därefter tog Maria Jontén från Utrikesdepartementet vid. Maria arbetar på Enheten för global utveckling, främst med Millenniemålen som består av åtta uppställda mål som antogs år 2000, och med projektet Världens Chans, som är ett informations- och kommunikationsprojekt.
Maria berättade att hon länge haft ett gediget intresse för utvecklingsfrågor. Vid 15 års ålder var hon med i FN-förbundet och hon har sedan dess suttit med i olika styrelser och engagerat sig på olika sätt. Ett tag jobbade hon som volontär i Indien och har även tillbringat tid i New York där hon fortbildade sig i FN-systemet. Maria har även varit en termin i England. När hon pluggade valde hon att plocka ihop kurser själv istället för att läsa något program. Hon har läst statsvetenskap och internationella relationer, vilket lett till en Politices Magisterexamen. Större delen av utbildningen gick hon på Göteborgs universitet, hon läste även ekonomi och statistik på Handelshögskolan. Efter studierna har Maria jobbat kommunalt i Göteborgs stad där hon bland annat arbetade med kompetensutveckling för lärare samt med FN-rollspel. Hon har även arbetat på Globala skolan. Därefter sökte hon UNDP-praktik i Zambia och fick sedan anställning på UNDP:s kontor innan hon gick vidare till Utrikesdepartementet.

Maria underströk vikten av kontakter om man vill jobba med utvecklingsfrågor. Det är viktigt att fundera över hur man skulle vilja jobba och inte vara för ”smal” i sitt tänkande, menade hon. Att vidga sina vyer och tänka mer generellt och brett rekommenderades eftersom konkurrensen är stenhård. Maria tipsade om att det är fördelaktigt att skriva sitt examensarbete som uppdrag för någon organisation/myndighet. På Internet finns mycket information om olika organisationer, man kan även skriva till olika arbetsplatser och göra en intresseanmälan. Även om konkurrensen är hård finns det möjligheter och alla har en chans.
Maria påpekade också att man kan jobba med internationella frågor även om man läser yrkesinriktade utbildningar, exempelvis till sjuksköterska, och sade att hon själv många gånger önskat att hon hade en sådan yrkesutbildning. Hon framhöll att man bör ta reda på vad som faktiskt efterfrågas när man väljer studieinriktning, men det är också viktigt att det man gör ska kännas roligt. Det är tufft att jobba inom till exempel FN och det bör man vara beredd på, det är viktigt att ta reda på och läsa in sig på hur man vill jobba.
På frågan om hur det är att jobba på UNDP och FN och om det är byråkratiskt svarade Maria att det bland annat beror på vilket land man placeras i och vilken chef man får. Kulturella möten och erfarenheter stärker och ger olika perspektiv. FN-systemet kan vara stort, byråkratiskt och komplicerat. Ibland kan det vara frustrerande, men det är även oerhört spännande och stimulerande med många olika kulturer och upptäcka hur de olika FN-organen arbetar tillsammans. Maria sade att man visserligen får vara beredd på att jobba hårt och under långa arbetsdagar även på UD men att det är en spännande organisation där hon själv fått vara med om mycket intressanta saker. Det finns sammanlagt 1600 anställda på UD varav 900 är stationerade i Stockholm.
Praktikanter till UD antas förutom genom FUF också genom direktansökningar och får utföra olika handläggningsarbeten.
På frågan hur många timmar per vecka Maria jobbar svarade hon att det varierar under olika perioder, inför t.ex. ett toppmöte är arbetsdagarna långa.
Maria avslutade med att tipsa om en hemsida som kan vara bra att besöka om man ska skriva en uppsats: www.millenniemalen.se

Maria Bergqvist informerade sedan om ett program hos Sida som heter BBE och betyder Bilateral Biträdande Expert. Programmet är till för dem som redan är färdigutbildade och har några års arbetslivserfarenhet. Maria gjorde sin BBE-tjänst i Namibia där hon utvecklade lokal turism på landsbygden. Hon tror att hon fick tjänsten bland annat därför att hon utbildat sig inom ekoturism, hade ett stort intresse för Afrika och kvinnofrågor vilket stämde bra in på tjänsten. Maria är utbildad journalist och har jobbat med ekoturism samt har en utbildning i humanitärt bistånd.
BBE-tjänsterna är från början ett år, men kan förlängas och gälla upp till fyra år. De utannonseras på Sidas hemsida under Lediga tjänster. För att söka BBE ska man vara under 35 år och ha jobbat utomlands i max ett år. Maria betonade att det underlättar om man tidigare haft något engagemang inom just det område som jobbet gäller. Det är bra att kunna lite udda språk som exempelvis ryska.

Maria berättade att det är förhållandevis förmånligt att åka ut som BBE och när man kommer hem igen får man en så kallad ”säckpeng”, vilket innebär att man under ett halvår kan jobba var man vill och fortfarande få lön. Idag jobbar Maria som handläggare på Kvinna till Kvinna.
Maria påpekade, precis som Maria Jontén från UD, att det är viktigt att inte vara för begränsad av en smal väg och att det gäller att utnyttja sina erfarenheter. När man t.ex. skriver CV eller ansökningar till tjänster så är det viktigt att försöka beskriva sina erfarenheter på ett sätt som gör en attraktiv på arbetsmarknaden.
Att försöka få in en fot genom att engagera sig i någon organisation kan vara en framkomlig väg till jobb. Trägen vinner, det är bra att kämpa och inte ge upp!

Härnäst följde seminariet ”Etik i teori och praktik” med Eva Zillén från Kvinna till Kvinna, Jörgen Kalmendal från Försvaret och Bo Hammarström från Sida.

Hur bör biståndsarbetare och militärer hantera de många och komplexa dilemman som ofta uppstår i samband med biståndsprojekt och fredsbevarande insatser? Detta var den huvudsakliga frågan som panelen försökte besvara genom att berätta om sina egna fälterfarenheter från olika delar av världen.

Under sitt inledande anförande berättade Jörgen Kalmendal att konflikten mellan att ha det bra och leva omgiven av misär kan göra det frestande att bli individuell i sitt givande. Detta kan drabba såväl biståndsarbetare som militärer. Kalmendal tog upp exempel på soldater som anstiftat privata matkolonner, tagit över driften av daghem och liknande – initiativ som på sikt skapat politiska problem, trots sina goda intentioner.
Eva Zillén kompletterade bilden genom att berätta om biståndsarbetaren som lät ett gatubarn bo hemma hos sig och gav barnet mat, husrum, kläder och skolgång. Barnet fick alltså helt plötsligt ett mycket bättre liv – men bara i två år, tills biståndsarbetaren återvände hem. Därför var Zillén ofta ”mer rädd för den renläriga idealisten som gör allt av godhet än för den krasse internationelle karriäristen”, eftersom idealisten riskerar att ställa till mer skada i fält. Hon betonar att man ska jobba med bistånd inte för att ”rädda världen” utan för att man har något att bidra med.

Ett annat problem som kan uppstå för fältarbetande är att den förändrade kulturella kontexten tillsammans med de ofta tunga påfrestningarna kan leda till att människors grundläggande värderingar förändras. Det tydligaste exemplet är kanske synen på prostitution.
En åhörare påpekade att vid militära interventioner ökar prostitutionen i det aktuella landet. Detta gäller dock inte bara militära ingripanden, utan vid nästan alla biståndsinsatser, replikerade panelen. Inom den svenska militären försöker man komma tillrätta med detta genom ett totalförbud mot utnyttjande av prostituerade, där överträdelser kan straffas med uppsägning. NATO har också infört nolltolerans när det gäller prostitution som bygger på trafficking, en regel som dock är komplicerad att tillämpa. Synen på prostitution varierar också mycket mellan olika länder – Holland ser exempelvis NATO:s regler som ett stort problem.

Paneldeltagarna betonade dock att förändrade värderingar kan påverka människors beteenden inom en uppsjö av olika områden. Detta kan röra alltifrån alkoholkonsumtion i kombination med bilkörning till synen på vardagskorruption. I vissa fall kan man vara tvungen att ge mindre mutor för att kunna arbeta effektivt, eller för att komma ur en poliskontroll sent på kvällen. En generell önskan att inte spä på den lokala korruptionen kan ofta krocka med verkligheten på marken.

Bo Hammarström från Sida diskuterade i vilken mån man som biståndsarbetare bör försöka anpassa sig till de lokalt rådande levnadsförhållandena. Han menade att man absolut inte bör ”go native” och avsäga sig alla västerlänningens privilegier såsom vaccinationer och bättre boendeförhållanden. Dels skapar detta uppenbara hälsorisker, dels kan man som västerlänning när som helst återvända hem, vilket gör att man ändå inte delar lokalbefolkningens villkor på riktigt. Hammarström betonade att det är en del av yrkesrollen som biståndsarbetare att vänja sig vid att människor man kommer nära har det svårt.

På senare tid har uppförandekoder börjat diskuteras och antas alltmer inom både organisationer som arbetar med humanitärt bistånd och mer långsiktiga utvecklingsprojekt. Hur utformas då dessa koder och hur kontrollerar man att de efterlevs i praktiken?
Enligt panelen involveras inte lokalbefolkningen i arbetet – på Sida är det exempelvis främst personalavdelningen som hållit i detta projekt. Vidare finns det inga riktiga ”bromsklossar” annat än kollegerna i fält för Sida-anställda och svenska enskilda organisationer. Konsulter omfattas överhuvudtaget inte av några gemensamma uppförandekoder, enligt panelen.

Eva Zillén var dock ändå positiv till den gryende diskussionen rörande etiska dilemman. Inte minst skapar detta påverkansmöjligheter, även inom stora och tungrodda organisationer som till exempel FN. Men för att en organisation skall ha möjlighet att vara så effektiv som möjligt när det gäller att se till att dess etiska riktlinjer efterlevs är det viktigt att skapa ett klimat där det är okej att rapportera övertramp, betonade Zillén. Till syvende och sist är det ju trots allt organisationens verksamhet och rykte som står på spel.

Temadagen avslutades med passet ”Eldsjälar sökes!” där deltagarna kunde mingla med enskilda organisationer som har verksamhet för ideellt engagerade. Under passet spelade en dj musik och det bjöds på tilltugg.

Rapportörer:
Maria Svenn, Helena Nicolau och Michael Jonsson, studerandemedlemmar i FUF

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer