Kooperation Utan Gränser

Av: Susan Tesfaye-Westerlund

Regionkontor, Harare, Zimbabwe

I början av februari 2007 reste jag till Harare, Zimbabwe för att göra en praktik på Kooperation Utan Gränsers regionkontor för södra Afrika. Kooperation Utan Gränser är en biståndsorganisation som bildades av den svenska kooperationen och som jobbar med långsiktiga utvecklingssamarbeten och hjälp till självhjälp. Dom arbetar för att skapa verktyg för människor att själva ta sig ut ur fattigdomen.

Jag anlände till Harare, Zimbabwes huvudstad tidigt på morgonen den 7 februari 2007. Jag hade fått veta att Kooperation Utan Gränser skulle se till att någon kom och hämtade mig på flygplatsen. Jag blev mycket välbemött och man hade sett till att boka in mig på ett hotell som låg i närheten av kontoret. Där bodde jag fram till att vi hittat något mer permanent boende. Redan innan min ankomst till Harare hade jag och Anna som arbetar som regionchef i Harare haft en hel del korrespondens och jag hade fått förslag på olika projekt som jag hade möjlighet att jobba med under min praktik. Under mina studier har jag haft speciellt fokus på regionala och internationella handelsfrågor för länderna i södra Afrika så jag fastnade för förslaget att arbeta med SACAU – The Southern African Confederation of Agricultural Unions. SACAU är en av många partnerorganisationer till Kooperation Utan Gränser och dem strävar efter att uppnå ett regionalt samarbete mellan bondeorganisationer i regionen. SACAU har sitt huvudkontor i Sydafrika, men en av deras anställda arbetar från Kooperation Utan Gränsers kontor i Harare så jag hade bestämt att jag också skulle jobba därifrån. Jag reste senare under min praktik ner till Sydafrika under en vecka för att träffa SACAUs medarbetare och diskutera den rapport som jag arbetade med.

Min huvudsakliga arbetsuppgift var att arbeta fram rekommendationer till SACAU för framtida positionering gällande regionala och internationella jordbrukshandelsfrågor. Jag identifierade ett antal nyckelfrågor som påverkar jordbruksutvecklingen i södra Afrika, analyserade dess effekter för den nuvarande handelspolicyn för att sedan vidare utveckla rekommendationer för hur SACAU skulle positionera sig i dessa frågor. Arbetet var oerhört utmanande, men då jag nyligen lagt fram en magisteruppsats som berörde dessa frågor kändes inte uppgifterna omöjliga på något sätt. Det var oerhört tillfredställande att kunna använda mig av den kunskapen och vidareutveckla den genom det arbete som jag gjorde för SACAU.

För mig var inte ankomsten till Zimbabwe någon större kulturkrock, jag hade besökt landet tidigare. Under sex veckor 1999 gjorde jag en fältkurs i landet då jag läste u-landskunskap vid Göteborgs Universitet. Det var dock en stor sorg att se hur landet hade förfallit sedan dess. Tidigare var Zimbabwe ett förebildsland för Afrika om än med politiska spänningar. Det var inte mycket av det kvar nu. Att bo och leva i Zimbabwe hade blivit betydligt mer ansträngt. En enkel sak som att köpa bröd var ingen självklarhet. Köerna var ibland ofattbart långa vid brödavdelningen på ”Bon Marche” där jag oftast gjorde mina inköp. Jag hade inte alltid tålamod att stå de 40 minuter eller mer det ibland kunde ta innan bröd kom. Vetskapen om att det heller inte var någon självklarhet att det skulle komma tillräckligt mycket för hela kön avgjorde oftast saken för min del. Viktigt att tillägga är att jag bodde och handlade i ett av de rikare områdena i Harare, i vissa andra delar fanns det väl förmodligen ingen kö alls att stå i. I början var saker som dessa lite påfrestande, elektriciteten i mitt bostadsområde stängdes ofta av om kvällarna när jag kom hem från jobbet då det rådde brist på el i staden. Men efter ett tag kom man att anpassa sig även till det. Kooperation Utan Gränser hjälpte mig med att ordna boende och jag var mycket tacksam över att de också betalade det under tiden jag var där. Jag bodde i ett litet hus i ett område som heter Avondale som låg ca 30 min gångväg från kontoret. Perfekt för mig som inte har något körkort.

Det var en hel del oroligheter i Harare under tiden som jag var där, med våldsamma demonstrationer där militärpolisen gått in och skadat en massa människor. Dessa oroligheter uppmärksammades en hel del av svensk media vilken kom att göra vänner och familj oroliga. Jag såg ingenting av detta på plats då oroligheterna uteslutande ägde rum ute i ”townshipsen”. Zimbabwisk media är väldigt hårt hållna och censurerade, vilket gjorde att jag för att kunna skapa mig en bild av läget sökte mig till västerländsk media på Internet.

Jag uppskattade verkligen möjligheten att resa och göra denna praktik. Den gav mig oerhört mycket nya erfarenheter. Kooperation Utan Gränser är en fantastisk organisation och jag känner mig oerhört tacksam att jag fick möjligheten att komma och arbeta med dem och SACAU under denna tid. Och jag kan varmt rekommendera alla som får möjligheten att göra det.

Dela det här:
Publicerat i Praktikberättelser