IRAK – Inte bara ett krig

Syftet med halvdagsarrangemanget den 12 januari 2008 var att bryta den tystnad om Irak som råder i dagens mediedebatt. I Sverige såväl som i många andra länder finns ingen diskussion om varför flyktingar från Irak kommer hit, vad det är som de flyr ifrån. Halvdagsarrangemanget vill också belysa att Irak inte bara är krig, utan att landet även har en väldigt rik kulturell historia.

Under temadagen ”IRAK – inte bara krig” som genomfördes på Södra teatern i Stockholm medverkade Jan Öberg, freds- och konfliktforskare och chef för TFF (Transnational Foundation for Peace and Future Research, www.transnational.org ), Yusra Moshtat, flykting från Irak under Gulf-kriget, f.n. miljöinspektör i Göteborg och Stefan de Vylder, nationalekonom och ordförande i FUF. Dagen innehöll även en dansföreställning med koppling till Irak.

Seminariet inleddes med att Stefan de Vylder kort presenterade dagens upplägg, samt presenterade FUF för publiken. Jan Öberg talade därefter om situationen i Irak, om den tystnad som råder kring Irak, samt presenterade en plan för hur man kan lösa Irakkrisen. Sedan visade Yusra Moshtat bilder från Irak innan och efter kriget som inleddes 2003 och berättade sin historia om när hon flydde från landet under Gulfkriget. Sedan visades en dansföreställning till bilder från Irak. Stefan de Vylder talade om kostnaderna för kriget. Avslutningsvis förde Jan Öberg, Stefan de Vylder och Yusra Moshtat ett samtal med frågor från publiken.

Jan Öberg hävdade att massmedia har dålig kunskap om hur man bevakar konflikter, vilket beror på att de inte förstår konflikters underliggande orsaker. Mediebevakningen har ofta en besatthet av våldet, men saknar en djupare förståelse av det. Därmed drar man ofta den felaktiga slutsatsen att våld är någonting naturligt, samt att våld endast kan bemötas med våld. I västvärlden är man även dåliga på att vara självkritiska över de fredsbevarande uppdrag som utförts med blandade resultat. Öberg anser istället att man i debatten mer bör fokusera på hur denna konflikt kan lösas. Han frågar därför: Hur vänder vi debatten? Hur går vi framåt i Irak? Vad ska vi göra för att få Irak på fötter igen?

I USA är faktiskt opinionen emot kriget. Ändå fortsätter USA att föra en politik som kommer att göra västvärlden än mer impopulära. När man pekar ut länder som Iran som ett hot som man faktiskt kan tänka sig att anfalla militärt riskerar man att skapa ett hot som inte fanns där tidigare. Kriget i Irak handlade heller inte om demokratisering, kvinnors frihet eller liknande och därmed fördes USA:s befolkning, Iraks befolkning och hela världen bakom ljuset. Däremot står det klart att beslutet att gå in i Irak grundade sig på en verklighetsfrånvaro, samt att Bushadministrationen omgivit sig av dåliga rådgivare.

Kraven på att USA:s militär ska lämna Irak blir allt mer frekventa. Öberg är dock noga med att påpeka att vi därmed inte får lämna Irak för att sedan inte bry oss mer. När militären lämnar Irak måste det finnas utarbetad en plan för hur Irak ska komma på fötter igen. Därmed måste även forskningen på området i högre grad föras ut till allmänheten.

Därför har Öberg tillsammans med TFF (Transnational Foundation for Peace and Future Research) skapat en tiopunktplan över hur man skulle kunna få Irak på fötter igen:
1. De amerikanska trupperna och baserna måste lämna Irak.
2. Iraks självständighet som ett land måste respekteras. Därmed måste USA upphöra med dess enorma inflytande över Iraks politik och ekonomi.
3. Irakiska institutioner måste byggas upp och detta arbete ska ledas av FN. FN är alltså ledande i denna lösning, men organisationen ska samarbeta med en rad andra internationella organisationer såsom AU (Afrikanska unionen), Organization of the Islamic Conference etc. Dessutom bör man inkludera en mängd enskilda organisationer och civila medan den militära närvaron i landet minimeras.
4. Iraks skulder bör efterskänkas och de ska fortsätta att vara efterskänkta (ibland har man infört undantag när man efterskänkt skulder om att de kan återgå om det kommer en regering som man inte accepterar, något man ej bör göra i detta fall).
5. Irak bör få ekonomisk kompensation för kriget, men även för de ekonomiska sanktionerna som landet utsatts för och som också drabbade civilbefolkningen mycket hårt.
6. Alla inkomster från Iraks olja måste gå direkt till Irak, dess institutioner etc.
7. Mellanöstern ska vara en zon fri från massförstörelsevapen, något som FN redan har beslutat om. Det enda land som i dagsläget bryter mot denna överenskommelse är Israel.
8. Någon sorts sannings- och försoningskommission bör upprättas. Kommissionen bör behandla både de brott som begicks av Saddams regim, men även västvärldens handlingar i Irak. Ett viktigt steg mot en fredlig framtid i Irak är att västvärlden erkänner de snedsteg som man begått i landet.
9. Enskilda organisationer och regeringar bör ställa resurser till förfogande för mellanmänskliga kontakter som ett sätt att bygga upp landet. Människor från väst bör åka till Irak för att handgripligen bygga upp landet, något som skulle öka solidariteten mellan västvärlden och Irak.
10. Det måste organiseras en komplex förhandlingsstruktur för Mellanöstern som täcker en rad olika frågor. I en sådan förhandlingsstruktur ska enskilda organisationer delta på samma villkor och som jämlikar med regeringar, eftersom ett nytänkande uppenbarligen krävs.

Jan Öberg avslutade sitt anförande med att tacka publiken och genom att uppmana till en fortsatt konstruktivitet.

Stefan de Vylder talade om kostnaderna för Irakkriget och konstaterade att kriget är ohyggligt dyrt. Alla de siffror gällande vad Irakkriget har kostat som har uppskattats har varit underskattningar. Man har exempelvis beräknat att det skulle kosta 25 miljarder dollar att bygga upp landet igen. Men vilket ekonomiskt värde sätter man på ett människoliv? Vad kostar mänskligt lidande? Vad kostar psykiskt lidande, oro, ångest, våldtäkter? Vad är kostnaderna för ett liv i exil? Hur mäter vi allt detta? Ekonomer värderar dessutom ofta ett amerikanskt människoliv högre än ett irakiskt människoliv. Enligt Stefan de Vylder är det omöjligt att beräkna sådana kostnader, men dessa frågor ger i alla fall en bild av att de verkliga kostnaderna är högre än de man kan beräkna.

Kostnaderna i lidande har varit enorma för det irakiska folket, men dessa kostnader har också varit väldigt höga för amerikanerna. Över en miljon amerikaner har tjänstgjort i Irak och enligt uppskattningar är ca en tredjedel av dessa psykiskt lidande. Gamla soldater är i USA överrepresenterade i brottsstatistiken vad gäller våld, kvinnomisshandel, droghandel etc.

De uppmätbara ekonomiska kostnaderna för Irakkriget är också oerhört stora. För att tydliggöra detta jämför de Vylder kostnaderna för Irakkriget med Gulfkriget. Gulfkriget kostade amerikanarna sammanlagt 94 miljarder dollar, medan Irakkriget hittills har kostat USA 611 miljarder dollar. Även om man jämför med Koreakriget, som kostade USA 470 miljarder dollar, framstår Irakkriget som oerhört dyrt. Innan Irakkriget startade hävdade Bushadministrationen att kriget skulle kosta ca 50 miljarder dollar, vilket nu vida har överskridits. Andra bedömare trodde att kriget till och med skulle gå plus på grund av ökade oljeintäkter. Kongressen gjorde dock en egen utredning, som visade att om kriget pågår till år 2017 kommer det att kosta de amerikanska skattebetalarna 3500 miljarder dollar. I nuläget ser det ut som att kongressens utredning ligger närmast verkligheten.

Det gradvis stigande oljepriset har också haft stora effekter på USA:s ekonomi. Hela världsekonomin är idag i obalans, vilket bland annat beror på att USA har ett enormt underskott som har ökat i och med Irakkriget. Irakkriget är därmed en enorm ekonomisk risk globalt sett, men även en stor politisk risk eftersom det lett till en ökad fundamentalism och en ökad anti-västlig stämning i världen.

Stefan de Vylder betonade att kostnaderna för Iraks folk självfallet är ohyggligt mycket större än de amerikanska kostnaderna. Enligt officiella uppgifter har 90 000 civila irakier dött i kriget, en siffra som troligtvis är en rejäl underskattning. WHO:s uppskattning av antalet dödade civila irakier är 150 000. Det finns även andra källor som pekar på ännu högre siffror och därmed är det svårt att göra en säker uppskattning av antalet dödade. Troligtvis ligger antalet någonstans mellan 90 000 och 600 000.

Stefan de Vylder avslutade med en uppmaning om att vi måste lära våra män hur man löser konflikter på ett fredligt sätt, något som är väldigt angeläget när världens ledare går i krig.

Dagen avslutades med en diskussion mellan Jan Öberg, Yusra Moshtat och publiken. En fråga som ställdes var hur man ska lyckas tvinga den amerikanska armén att lämna Irak. Öberg ansåg att detta kan ske på flera sätt; genom offentlig opinion mot den amerikanska arméns närvaro i Irak, genom att säkerhetsrådet tar upp frågan, genom att USA inser att de ekonomiska kostnaderna för kriget är för stora och/eller genom att människor med civilkurage går ut och avslöjar hur det egentligen ser ut i Irak. De som bäst skulle kunna tvinga fram en amerikansk reträtt från Irak är dock USA:s allierade. Om EU:s länder gemensamt kunde presentera ett alternativ till den amerikanska militära närvaron i Irak, helst genom att presentera en alternativ och övertygande fredsplan, skulle USA finna det svårt att ha kvar sin militär i Irak. Yusra föreslog även att vi behöver skriva mer om människor i Irak och hur kriget påverkar dem personligen. En sådan rapportering från Irak skulle kunna öka vår förståelse för vad som sker i landet.

Stefan de Vylder tackade deltagarna för ett intressant samtal och seminariet avslutades.

Erika Charpentier, FUF-praktikant

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer