Det globala civilsamhället – mer eller mindre demokrati?

Det ’civila samhället’ har blivit ett viktigt begrepp i såväl det akademiska som politiska samtalet och inkluderar många olika åsikter och perspektiv. Är det civila samhället en verklig kraft i arbetet för rättvisa och demokrati eller fungerar det bara som en rökridå för att dölja bristen på verklig förändring?

Under World Social Forum i Nairobi etablerades ett samarbete mellan Riksbankens jubileumsfond och Dag Hammarskjöld-fonden vilket resulterat i publikationen ”Global Civil Society – more or less democracy?”. Med utgångspunkt i den diskuterade redaktörer och författare frågeställningarna på den globala aktionsdagen på ABF-huset i Stockholm den 26 Januari 2008.

I panelen fanns Christina Garsten, Socialantropologiska institutionen vid Stockholms universitet och delförfattare till ”Global Civil Society – more or less democracy?”, Mikael Löfgren, journalist och författare samt redaktör för skriften och Håkan Thörn, Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet och delförfattare till skriften. Moderator var Hanna Hallin, LSU:s ordförande.

Mats Rolén, Håkan Thörn, Christian Garsten och Mikael Löfgren

Seminariet inleddes med att Mats Rolén på Riksdagens jubileumsfond introducerade arbetet med ”Global Civil Society – more or less democracy?” och presenterade panelens deltagare. Sedan presenterade moderator Hanna Hallin seminariets tema genom att ställa den övergripande frågan: Vad innebär det för demokratin att civilsamhället har blivit globalt?

Håkan Thörn började med att påminna om aktionsdagens betydelse globalt sett. Dagen för seminariet, den 26 januari, brukar World Social Forum hållas. I år var istället tanken att alla potentiella deltagare skulle stanna hemma och diskutera dessa frågor lokalt.

Thörn fortsätter med att tala om civilsamhället som begrepp och vad det innebär. Civilsamhället har varit ett viktigt begrepp länge och det finns en mängd olika definitioner. Vissa gör en distinktion mellan civilsamhället och staten. Den definition som är vanligast är dock Gramscis uppdelning av samhället i tre sfärer – stat, marknad och civilsamhälle. Det civila samhället har länge varit förknippat med en lokal verksamhet, men nu börjar man tala allt mer om ett globalt civilsamhälle. Begreppet är dock väldigt omtvistat. Världsbanken har exempelvis införlivat ordet i sitt språkbruk och använder det i en nyliberal tappning där ordet står för icke-statliga företeelser. Ordet används på ett helt annat sätt av de personer som protesterade i exempelvis Seattle 1999.

Under World Social Forum i Nairobi 2007 bjöd Thörn och hans kolleger in till samtal och debatt om det globala civilsamhället. Vad är det globala civilsamhället och existerar det verkligen? Man kunde då konstatera att det globala civilsamhället är ett faktum idag och att det har en växande betydelse, men att denna betydelse inte på något vis är entydig. Man kan inte se det globala civilsamhället som en enhetlig aktör då det ständigt pågår motsättningar, kamper och debatter om vad dess olika aktörer ska göra för att förändra världen. Dagens samtal aktualiserar en viktig frågeställning – stärker eller underminerar det globala civilsamhället demokratin? Om detta ämne pågår en ständig debatt. Vissa menar att internationella NGO:er saknar demokratisk legitimitet, särskilt eftersom vissa NGO:er (såsom Greenpeace) inte ens tillämpar medlemsdemokrati.

För att kunna bedöma om NGO:erna är demokratiska eller ej krävs dock att fler frågor ställs: Vad gör NGO:erna? Hur finansieras de? Det finns NGO:er som är staters förlängda arm, det finns sådana som för ut företags budskap, det finns obundna NGO:er som inte tar emot något statligt stöd, det finns professionella organisationer, det finns sådana som endast bygger på frivilligarbete och det finns NGO:er av alla politiska valörer. Därmed är det problematiskt att generalisera över hela NGO-världens demokratiska struktur. En kritisk granskning av NGO:ernas verksamhet är därför nödvändig för att kunna nå ett demokratiskt samhälle. Samtidigt är Thörn övertygad om att demokratiseringen av det globala systemet inte är möjligt utan NGO:er som trycker på för en förändring.

Det finns exempel på NGO:er som verkat genom en NGO-imperialism. Ett exempel är de amerikanska NGO:er som kämpar emot användningen av kondomer i tredje världen, trots att kondomer kan skydda dem från HIV/aids och allt det lidande som sjukdomen förorsakar.

En annan aspekt som är viktig att studera för att bedöma NGO:ers demokratiska struktur är i vilken grad de globala NGO:erna samarbetar med lokala NGO:er.

Christina Garsten tar över och talar om förhållandet mellan NGO:er och företag. Världens alltmer globaliserade karaktär har givit upphov till en förändrad plattform för staters styrning av företag. Relationen mellan stater och företag kompliceras alltmer av globaliseringen, vilket har lett till att samverkan mellan företag och NGO:er har intensifierats.

Globaliseringen och företagens transnationella organisering har lett till ett regleringsglapp, eftersom det inte finns någon global regering som kan hantera dessa globala problem. De miljömässiga, arbetsmässiga och etiska skandaler som exempelvis Nike och Nestlé har givit upphov till tydliggjorde detta dilemma för världen. Det har därför vuxit fram en rad frivilliga tekniker och styrmedel för företagen som fungerar som ett komplement till internationell lag.

NGO:er erbjuder idag företag etiska koder som reglerar dess miljömässiga agerande och som ska säkerställa att företaget agerar i enlighet med de mänskliga rättigheterna och internationell lag (såsom ILO:s kärnkonventioner). Exempel på sådana etiska koder är FN-initiativet Global Compact samt styrmedlet ISO 26000.

Enligt Garsten är dessa verktyg väldigt liberala då de bygger på frivilliga överenskommelser och eftersom det inte finns något tydligt ansvarstagande eller sanktionssystem inbyggt i systemet. Denna modell kan vara svår att motstå eftersom den bygger på konsensus. Carsten hävdar dock att dessa system och det nyliberala språkbruk som inblandade aktörer använder sig av riskerar att osynliggöra övergripande maktstrukturer. Politiska konflikter tenderar att komma i skymundan när man istället använder sig av ett moraliskt och etiskt språk. Vad som är än värre är att det inte finns mycket diskussion om vad denna utveckling får för konsekvenser. Kan man ersätta politik med etik? – frågar sig Garsten och svarar att hon inte tror att det är möjligt eftersom det skapar stora utmaningar för demokrati och ansvarighet.

Garsten poängterade att hon inte anser att samtal och dialog är problem i sig. Problemet är istället att det blir en överbetoning på ett nyliberalt språkbruk som riskerar att dölja frågor om maktfördelning. Grundförutsättningen för de etiska koderna är att alla parter ska komma överens, vilket enligt Garsten leder till företagen tar civilsamhället som gisslan.

Mikael Löfgren tog sedan vid och talade om bokens struktur. Han menade vidare att det är viktigt att vi funderar över anledningen till att årets World Social Forum är organiserat som det är. Känner man sig som en del av det globala civilsamhället? frågade han publiken. Mikael Löfgren

En kvinna svarade att hon känner sig delaktig i det globala civilsamhället och att alla måste samverka för att få till stånd en förändring. Löfgren menade att det i det aktuella rummet på ABF-huset under det aktuella seminariet skedde en institutionell sammanblandning, där människor med olika erfarenheter kommit samman på grund av intresse, kompetens, nyfikenhet etc. Därmed är vi alla en del av det globala civilsamhället.

Sedan fick moderatorn och publiken ställa frågor till panelens deltagare. Den första frågan som ställdes var varför civilsamhället ska ha en demokratisk struktur när inte företagen har det. Löfgren ansåg att de nyliberala troligtvis inte skulle hålla med om detta resonemang. På vänsterkanten skulle man dock hävda att både civilsamhället och företagen bör bli mer demokratiska. Garsten tillade att många företag anser att den nuvarande ansvarsfördelningen är klok, med staten som samhällets tjänare. Andra företag anser att ansvarsfördelningen behöver förnyas i och med globaliseringen.

En annan fråga handlade om vad deltagarna anser krävs för att skapa en mer demokratiserad värld. Löfgren hävdade att det bästa man kan göra är att ställa krav lokalt på beslutsfattarna. En mer aktivistisk hållning krävs över lag. Han ansåg även att man bör ställa konkreta politiska krav och verka genom det politiska systemet.

Moderatorn avslutade med att tacka publiken för visat intresse samt att tacka panelens deltagare.

Erika Charpentier, FUF-praktikant

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer