Vem tar hand om mormor, och vem tar farmor hand om? Pensioner, vård och samhällsförändring från Hapa

Agneta Stark är ekonomiprofessor, genusforskare och sedan 2004 rektor vid högskolan i Dalarna. Hennes tal den 8 mars 2008, handlar om pensioner, vård och samhällsförändring i Sverige men hon gör även nedslag ibland annat Japan, Kina, Spanien, Sydafrika, Sydkorea och Tyskland.

Inledningsvis visar hon en statistisk befolkningspyramid, som i sin form egentligen inte har någon likhet med en pyramid. ”På 20-talet var den här figuren formad som en pyramid, idag liknar den väl mer någon slags… buskgran”, säger Agneta Stark, och visar på hur antalet kvinnor över 65 år är långt fler än antalet män i samma ålder. Detta är en tendens som ser likadan ut i alla länder: kvinnor är statistiskt sett änkor de sista åren i livet – de är oftast den yngre i förhållandet och de lever längre. Således lever männen oftare i ett parförhållande de sista åren i livet medan kvinnorna lever sin sista tid som änkor. Detta skapar ett socialt mönster, menar Agneta Stark, där kvinnor hjälper sina män den sista tiden, medan de själva dör ensamma. Denna tendens är också återkommande världen över, män får mer obetald omsorg och kvinnor är mer beroende av betald hjälp. Detta kan i sin tur sättas i relation till att mäns pension är högre. Att Sverige har flest ensamhushåll i Europa beror inte på svenskens ensliga läggning – det är de gamla änkorna, fastslår Stark.

Hon går vidare med snabba nedslag runt om i världen och visar på hur den förväntade livslängden ständigt ökar. ”Siffrorna kommer att fortsätta öka, det kommer att bli många gamla”, säger Stark, och samtidigt som pensionärer behöver hjälp får vi inte glömma att de ger hjälp. Hon återknyter till frågeställningen i seminarietiteln, ”Vem tar hand om mormor och vem tar farmor hand om?” och fastställer att de gamla ger omsorg till allt från barn och barnbarn till den egna partnern.

För att exemplifiera hur pensionssystem kan få oväntade följder och effekter håller sig Agneta Stark kvar ett ögonblick vid fallet Sydafrika. När landets demokratiska system infördes gjordes stora satsningar på pensionssystemet som ett medel för att minska fattigdomen. Resultatet blev förvånande nog att skolnärvaron för barn ökade. ”När farmor fick pension behövde de inte längre arbeta hemma”, förklarar Stark. Utöver att barnens utbildningsnivå ökade med pensionssystemet syntes en annan oväntad effekt: färre män sökte arbete. De äldsta sönerna tenderade att sluta söka jobb och istället flytta hem till sin mamma. Är dessa tendenser bra eller dåliga, frågar sig Agneta Stark, och svarar själv att det behöver vi inte bedöma. Resultaten visar dock hur människan anpassar sig och hittar överlevnadssätt samt att pensionssystem har en viktig, om än oväntad, betydelse.

I Japan och Sydkorea finns en stark traditionell norm att barnen ska ta hand om sina föräldrar, i Spanien är äldreomsorgen obefintlig och i Tyskland blir barnen juridiskt skyldiga att betala när pensionen inte räcker. Agneta Stark menar att barnen inte räcker till, inte minst i familjer med problematiska familjerelationer eller då barnen flyttat till andra länder. Kanske finns inga barn alls att förlita sig på vid ålderns höst. Stark kallar det ett strukturellt problem och menar att de flesta av de gamla är ensamma kvinnor med dålig ekonomi som får vård av sina döttrar. Så på frågan ”vem tar hand om mormor?” är svaret ”dottern” och ”Vem tar farmor hand om?” Jo, barn, barnbarn och sin man.

Klara Grenhagen

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer