Kooperation utan gränser/CONFRAS

Av: Viveca Sjöstedt

Regionkontor, La Paz, El Salvador

I mars fick jag reda på av FUF att det fanns chans att få praktisera på CONFRAS, Confederación de Federaciones de la Reforma Agraria Salvadoreña. En organisation som arbetar med att stärka kooperativen i El Salvador på olika sätt. Projektet som jag deltog i, ”Construcción de Rentabilidad de la Reforma Agraria”, syftar till att hjälpa jordbrukarna, i en utav federationerna av kooperativ i CONFRAS, att bli vinstdrivande. Exakt vad jag skulle göra var rätt otydligt till en början. De första dagarna spenderade jag på huvudkontoret i San Salvador för att sätta mig in i CONFRAS arbete och det projekt som jag skulle bli en del av. I april hade jag fått reda på att jag skulle bo och jobba på landsbygden. När jag kom fick jag dock erbjudandet att bo med en kollega i en mindre stad, vilket var trevligt, men jag följde den ursprungliga planen att ta del av livet på landsbygden. Kollegorna i huvudstaden beskrev dock förhållanden som torftiga.

Var de då det? Efter fyra dagar i San Salvador åkte vi till arbetsplatsen och hemmet där jag skulle tillbringa tre månader. Kontoret som var basen för projektet var lokaliserat i provinsen La Paz. Där bedriver CONFRAS två verksamheter. Dels projektet och dels en trädgård/plantskola som bestod av en experimentverksamhet och försäljning av plantor, frön och gödsel till allmänheten.

När jag kom gav de mig en rundvandring bland odlingarna av bland annat bananer, guayava och kokospalmer. De förklarade hur de odlar och utmaningarna med de olika odlingssätten. Vad de förväntade sig av mig var att jag delvis skulle bidra med min praktiska odlingserfarenhet i Sverige. Till min räddning hade de mindre exotiska plantor som även finns i Sverige som jag har erfarenhet av.

Projektet finansieras av Kooperation utan gränser och ger kooperativisterna som deltar i projektet utsäde, gratis analys av jorden, ekologiskt gödsel och bearbetning av jorden. Utöver denna hjälp tillhandahöll två agronomer sin kunskap. På kontoret fanns även en person som var ansvarig för kooperativens organisativa utveckling och en annan som var ansvarig for försäljnings- och experimentverksamheten. Tillsammans med katter, hundar och höns delade vi kontor.

Precis som projektet var uppdelat i två delar; en produktions- och en organisationsdel bestämde jag mig for att göra två projekt. Dels ett projekt som möjliggör minskade utgifter för fröer och ger en ökad självständighet gentemot fröproducenter och ett annat projekt som tillåter mätningar av nivån av kooperativism i kooperativen. Att jag var på landsbygden var en förutsättning for att genomföra båda dessa projekt.

Något som jag inte hade räknat in i min projektplanering var den exotiska miljöns inverkan på min mage. Under en av sjukdomsperioderna var jag i San Salvador och när jag kände mig någorlunda bra kunde jobba på huvudkontoret. Resultatet av stadsvistelsen blev ett ytterligare projekt med mer teoretiskt perspektiv gällande hur småbrukarna i El Salvador kan se den livsmedelsekonomiska krisen som en mojlighet.

Efter ca två veckors sjukdom återvände jag till landsbygden; då hade tomatplantorna växt, några hundar försvunnit och kycklingarna blivit av med sina fjun. Kooperativen som jag skulle intervjua fanns kvar i stort sätt samma skick som när jag hade lämnat dem. Intervjuerna ingick i mitt projekt att skapa ett sätt att utvärdera kooperativen. Modellen om hur jag skulle gå tillväga hade jag utarbetat i San Salvador. Att det inte fanns internet på landet var ett hinder att göra allt på landet.

Modellen utgick ifrån ICA:s (International Cooperativism Alliance) definition av kooperativism och vad för principer som bör följas i ett kooperativ. Utifrån dessa principer skapade jag en idealmodell av ett kooperativ och formulerade frågor som jag ställde direkt till kooperativisterna för att se hur principerna uppfylls och hur långt ifrån idealmodellen kooperativen befinner sig och vad dessa avvikelser består av.

När jag kom till El Salvador i början av juni frågade mina medarbetare vad jag hade för erfarenheter av kooperativ och vad jag tyckte om arbetsformen. De trodde nog att jag hade jobbat for Kooperation utan gränser. Mitt jobb blev därför i början att sätta mig in i kooperatismens grunder och hur de fungerar. Mina intervjuer blev en tillämpning av det jag hade lärt mig om principerna. Att idealkooperativet stod långt ifrån verkligheten var intressant att se. En fråga som jag ställde handlade om sexuell tolerans, som ingår i den första principen. Svaren från männen i kooperativen var ogenerat intoleranta. Distansen mellan idealkooperativet och kooperativen i verkligheten var alltså stort i detta avseende.

Undersökningen blev inte perfekt; ett skevt och litet urval och språkförbistring är några exempel som gör att undersökningen inte är helt representativ för alla kooperativ i federationen. Dessa problem har jag formulerat och min forhoppning är att undersökningen kan bli ett första steg till en bättre utvärdering som tekniker eller praktikanter kan använda sig av i fortsättningen, för att kunna bedöma framsteg i kooperativ och möjliggöra jämförelser mellan kooperativ.

Det andra arbetet jag gjorde var praktiskt. I projektet som Kooperation utan gränser finansierar finns en strävan att jordbrukarna ska bli relativt självständiga gentemot företag som säljer insatsmedel. De arbetar även med att främja användningen av att använda inhemska fröer som inte kräver konstgödsel. Min kunskap från Sverige om hur man kan använda tomatskott for att utveckla nya plantor var därför något som jordbrukarna i framtiden kan ha nytta av. Vi gjorde detta försök på plats för att se om det fungerade och för att analysera två olika variabler. Det gick väldigt bra.

Den 22 augusti presenterade jag mina arbeten; mätningen av kooperativism i kooperativen, tomatexperimentet och arbetet om El Salvador i den livsmedelsekonomiska krisen för VD:n, vice presidenten i organisationen, en koordinator och en president emeritus. De var nöjda men bad mig gå igenom arbetena tillsammans med en medarbetare för att förbättra språket så att de skulle kunna tillgodogöra sig materialet bättre. Det som återstod av min vistelse vid redovisningen var dock bara en helg, vilket innebar att det inte gick att revidera innan hemfärden.

Om två timmar ska jag påbörja min hemresa till Sverige. Jag ska bli skjutsad av organisationen. Från början till slut har CONFRAS tagit väldigt väl hand om mig. Från att de hämtade mig på flygplatsen till att de förklarade lokala ord som jag hade svårt att förstå, som till exempel zipote/zipota (kille/tjej).

Tre månader gick fort och att två till tre veckor gick åt till att återhämta sig efter diverse parasiter gjorde tiden ännu knappare. När jag kom till El Salvador i början av juni sa alla att tre månader är kort tid. Jag tyckte det var lagom, men insåg till slut vad de menade. Det kan dock vara tänkvärt för framtida praktikanter att ta med i beräkningen att lite tid ”försvinner”.

Praktiken gav mig möjligheter att följa pengar från svenskar till en svensk hjälp –till-självhjälporganisation (Kooperation utan gränser i Sverige) till deras motsvarighet i El Salvador (Kooperation utan granser i El Salvador) till mottagarorganisationen (CONFRAS) till projektet (Construcción de Rentabilidad de la Reforma Agraria) till jordbrukarna som det kom till del. Att få komma i kontakt med slutpersonen av denna kedja var väldigt viktigt för mig. Jag ville se omvandlingen av pengar till förbättrade livsvillkor.

Jag bodde under min vistelse i landet tillsammans med en kooperativist, om jag bortser från veckorna i San Salvador. Det var en erfarenhet som jag inte skulle vilja byta ut. Vi ssa saker var svåra att leva med, som till exempel hur de behandlar barn och husdjur. De jag bodde med jobbade inte med jordbruk utan hade sålt sitt land och skickat sina söner till USA och levde på pengar som de skickade hem. För att svara på frågan som jag ställde i början om huruvida det var fattigt: I familjen jag bodde hade vi mat att äta varje dag, rena kläder, en slang med vatten och ett stabilt hus som gick att låsa. (Dock skulle man inte låsa alla lås i fall att det skulle bli en jordbävning.)

Jag är väldigt glad över min praktik. Jag har fått massor fina erfarenheter och vänner som jag inte skulle vilja vara utan.

Dela det här:
Publicerat i Praktikberättelser