Kvinna till Kvinna, Tbilisi, Georgien

Av: Nafiye Bedirhanoglu

I början av juni 2008 reste jag till Georgien, Tbilisi, för att göra praktik på en georgisk kvinnorättsorganisation vid namn Women’s Information Center (WIC) som är en samarbetsorganisation till den svenska organisationen Kvinna till Kvinna. Min praktik var tänkt att vara i två månader och jag skulle därmed återvända hem i början av augusti.
Efter att ha landat väldigt tidigt på morgonen i Tbilisi när det fortfarande var mörkt ute, fascinerades jag redan vid första anblick av landet. Jag var ivrig att undersöka minsta lilla bit av Georgien och lära känna denna, för mig nya, befolkning. Förutom den information som jag försökte hitta innan jag åkte hade jag inte någon som helst kunskap om landet. Jag har dock alltid varit en person som trott att man måste vara i ett land för att lära känna det.

Kvinna till Kvinnas chaufför mötte mig vid flygplatsen och lämnade mig vid den lägenhet som jag skulle bo i gratis under min praktik. Lägenheten hade ordnats av Kvinna till Kvinna. Efter att ha fått sova ut lite efter resan träffade jag en av de svenska kvinnorna som arbetar för Kvinna till Kvinna och som befann sig i Georgien. Jag fick all den information jag behövde från henne och jag fick även besöka min praktikplats och hälsa på mina kollegor för de närmsta två månaderna.
Kvinna till Kvinna är en organisation som arbetar för att stödja kvinnoorganisationer i konfliktområden. Som så många andra av deras samarbetsorganisationer arbetar Women’s Information Center med att informera och utbilda kvinnor och män om kvinnors mänskliga rättigheter. De vill motverka människohandel och våld mot kvinnor genom att sprida kunskap och erfarenheter av demokrati-, försonings- och fredsarbete. Women’s Information Centers mål är att förbättra kvinnors ekonomiska, politiska och sociala status. I ett land där problemet med våld mot kvinnor är enormt, men tabubelagt, är deras arbete en oerhört viktig faktor för förändring.
Till mina arbetsuppgifter hörde att skriva artiklar på engelska som rörde kvinnorätt inom olika områden. Så länge jag höll mig inom områden som var viktiga för Women’s Information Centers arbete, hade jag ganska fria tyglar när det kom till vad och hur jag skulle skriva, något som var skönt. Jag skrev bland annat om hur det påverkar barn och deras utveckling att växa upp med våld i hemmet samt om hur problemet med våld mot kvinnor ser ut. Efter att varit i Batumi, som ligger vid svarta havet och nära turkiska gränsen, fick jag de grundkunskaper som jag behövde för att skriva två artiklar om trafficking. Detta var aktuellt i och med att det förekommer trafficking över turkiska gränsen, vilket jag fick höra en del om efter att talat med lokalbefolkningen i Batumi.

Ibland tilldelades jag även uppgifter av min arbetsledare. Det kunde handla om att närvara vid ett arrangemang och sedan skriva om det eller så kunde det helt enkelt handla om att hon ville att jag skulle skriva om vissa specifika ämnen. På mitt ansvar låg den engelska portalen och det var min uppgift att skriva informationsartiklar som sedan lades upp på olika hemsidor. I och med att tillgången på böcker och bibliotek är begränsad i Georgien letade jag efter material på nätet som jag använde mig av. Det kunde till exempel handla om forskningsuppsatser och examensarbeten, något som var mycket användbart när tillgången till böcker och annat material var så bristfällig.

Under slutet av min praktik anordnade Women’s Information Center ett sommarkollo för barn från olika socialt utsatta grupper. Deltagarna var bland andra flyktingbarn och barn från barnhem runt om i Georgien, men även mer privilegierade barn. Under sommarkollot var barnen med på olika utflykter, aktiviteter av olika slag arrangerades och de deltog också i kurser i bl.a. engelska och journalistik. Det var min uppgift att hålla kurser i engelska med barnen. Barnen fick även besök av olika inspirerande människor som berättade om sitt arbete och sina erfarenheter. Sommarkollot var oerhört lyckat. Syftet var att skapa en trivsam miljö för barnen och att inspirera dem till att sträva efter kunskap och erfarenheter, något jag tror vart och ett av barnen tog med sig hem efter sommarkollot. Det kanske inte går att ändra ett barns hela livssituation, men ett fint minne av att ha upplevt något betydelsefullt med människor som visat omtanke och kärlek är något som varar hela livet. Sommarkollot känner jag fortfarande var en av de bästa upplevelserna med min praktik. Barnen lämnade spår i hjärtat och kommer för mig vara oförglömliga.

Det jag kände var väldigt givande under min praktik var att mina livserfarenheter kom till stor nytta. Jag må ha bott i Sverige sedan jag var ca 2 år gammal men jag är också uppvuxen i en annan kultur, den kurdiska kulturen. När jag träffade olika människor i Georgien som talade många olika språk såsom svenska, engelska, franska och även kurder som talade kurdiska kom mina språkkunskaper väl till pass. Jag fick också kunskap om att de flesta armenier i Georgien kan turkiska. På så sätt var det även en fördel att jag kan tala turkiska, om än med stark kurdisk brytning. I och med att jag hade chansen att se den georgiska sfären ur två olika kulturella perspektiv, fick jag ut mycket mer än jag hade tänkt mig av min praktik. Jag kunde se och jämföra en hel del likheter mellan den georgiska och kurdiska kulturen. Detta samtidigt som jag träffade kurder i Georgien som bott där i hela sina liv och vars farföräldrar invandrat. Genom att lära känna dem hade jag också förmånen att kunna jämföra likheter och skillnader mellan kurder i Sverige och kurder i Georgien.
En annan sak som jag tycker är den bästa med att ge sig ut på praktik utomlands är att du knyter värdefulla kontakter som du annars aldrig hade knutit. Du får även se praktiskt vad det är du lärt dig i livet och vad mer det finns som du skulle kunna lära dig och utvecklas inom. Att träffa människor som växt upp under andra omständigheter och därför tänker annorlunda och agerar på andra annat sätt än dig själv ger dig nya infallsvinklar. Visst, i början av praktiken är det osäkert och du är helt själv, kanske vet du inte vad du ska ta dig till. Men du kommer ganska snabbt in i det och snart så känns det som att du bott där i hela ditt liv.

När det började närma sig slutet av min praktik så bröt kriget ut mellan Ryssland och Georgien. Lite orolig var man även om man kände att man inte hade tid till att vara orolig. Samtidigt fick jag en chans som jag aldrig hade fått annars. Jag fick chansen att se ett land före och efter ett krig och jag fick vara med mitt i smeten. Istället för att sitta i ett europeiskt land och bara se det på nyheterna helt utan någon känslomässig anknytning, fick jag känna av krigets vibbar och uppleva hur ett krig utspelar sig. Kriget märktes av vart du än gick och spänningarna i befolkningen kändes av. Sista veckan av praktiken gick i stort sett ut på att endast titta på nyheterna och följa händelseförloppet. När de ryska trupperna började närma sig Tbilisi, där jag befann mig, fick vi ta oss till Armenien för att därifrån ta oss tillbaka till Sverige- lagom i tid med avslutad praktik.

Någon gång i framtiden kommer jag definitivt återvända till Georgien. Både för att se hur landet kommer att ha rustat upp sig efter kriget och för att lära känna både landet och människorna på nytt. Samtidigt som jag också skulle vilja se hur det gått för barnen från sommarkollot och hur de har det ställt. Den någorlunda billiga shoppingen och goda maten vid basarerna är nog också ganska efterlängtat att återvända tillbaka till.

Dela det här:
Publicerat i Praktikberättelser