Frukostmöte med biståndsminister Gunilla Carlsson

Den 30 september var det åter dags för FUF:s årliga biståndsfrukost med Sveriges biståndsminister. På mötet presenterade Gunilla Carlsson (m) regeringens biståndsbudget för 2009, samt den förändringsprocess som det svenska biståndet just nu genomgår i syfte att öka dess genomslagskraft på den globala arenan. Gunilla Carlsson fokuserade även särskilt på internationella intresseorganisationer, entreprenöriella krafter samt Sveriges roll som biståndsland i förhållande till andra givarländer.

Biståndsministern fastslog att Sverige har ett globalt ansvar som är odiskutabelt, samtidigt som svenskt bistånd ständigt måste diskuteras och omvärderas. Hon pekade på att Sverige har resurser som bör exporteras till utvecklingsländer. Ett exempel på en sådan resurs är avancerad forskning inom HIV/AIDS. En annan resurs kallade hon ”ett visst tänk”, till exempel när det gäller kvinnors rättigheter.

Reformering av svensk biståndspolitik

34 miljarder kronor eller 1 % av Sveriges BNP skall gå till bistånd under 2009. Frågan är hur dessa pengar kan användas på bästa sätt. Biståndsministern nämnde fattigdomsbekämpningen som en huvudsaklig uppgift för i princip allt bistånd, med undantag från de direkt katastrofrelaterade insatserna. Pengar från Sverige måste därför främst gå till att motverka företeelser som bidrar till fattigdom. Sådana företeelser kan vara till exempel förtryck, ekonomiskt utanförskap, konflikter, klimatförändringar samt hälsoproblem – speciellt HIV/AIDS.

Samtliga av dessa företeelser är problem som känns igen. Svenskt bistånd står dock inför ett stort reformeringsarbete och Gunilla Carlsson talade om en nystart för PGU (politik för global utveckling), huvudsakligen innebärande dessa förändringar:

Landfokusering: Svenskt bistånd har tidigare behandlat utvecklingsländer som en homogen massa. Genom att minska antalet samarbetsländer från cirka 70 stycken till omkring 30 ska biståndets effekter bli mer kraftfulla, och direktiven klarare.

Multistrategi: Närmare en tredjedel av det svenska biståndet går via multilaterala organisationer. Med begreppet multistrategi avser man på nytt utvärdera enskilda organisationers relevans för att bättre kanalisera resurser.

Förbättrad resultatstyrning: Bättre uppföljning av biståndspengars användning krävs för att garantera svenskt bistånds effektivitet och legitimitet.

Tematiska prioriteringar: Utöver en humanitär ambitionshöjning, det vill säga ett ökat stöd för direkt livräddande och humanitära aktioner inom ramen för FN, vill man tydligare definiera det svenska biståndets prioriteringsområden för att öka dess genomslagskraft. För återstoden av mandatperioden skall svenskt bistånd därför riktas till tre huvudområden:

1. Demokrati/mänskliga rättigheter
Rättighetsperspektivet ska genomsyra allt bistånd. För att uppnå ett ökat fokus på medborgerliga och politiska rättigheter i biståndsarbetet kommer 4 miljarder av biståndsbudgeten gå till demokratiseringsarbete.

2. Jämställdhet
Kvinnors roll i fattigdomsbekämpningen är väl dokumenterad och Gunilla Carlsson vill avsätta 100 miljoner kronor extra till mödrahälsovård, ett område där hon anser att Sverige är mycket framstående.

3. Miljö/klimat
I år kommer regeringen att göra en särskild satsning på klimatet (4 miljarder kronor). Sverige blir därmed världsledande inom det globala klimatbiståndet. Gunilla Carlsson menar att det finns en klimatskuld i världen som de rika länderna aldrig fullt ut kan betala av, bara lindra. Arbetet syftar därför till att anpassa och att rusta utsatta länder för nya klimatproblem.

Kommentarer

Kommentator Lars Ove Ljungberg, Svenska Kyrkan, tog upp frågan om CSO – det civila samhällets organisationer. Han undrade om de svenska intresseorganisationerna kommer att kunna hävda sig som demokratibärare/opinionsbildare i den nya, smalare biståndspolitiken. Biståndsministern svarade att regeringens policy ej ännu har fastställts när det gäller enskilda svenska organisationer. Hon ville dock hålla med om att de är viktiga både som röstbärare och genomförare och hon ställde sig särskilt positiv till ett ökat samarbete med enskilda organisationer i fält.

Från publiken ställdes bland annat frågan om regeringen kommer att göra särskilda jordbrukssatsningar. Gunilla Carlsson förklarade att en satsning på multidimensionellt bistånd och kvinnors rättigheter får indirekta effekter på jordbruket, då en majoritet av världens arbetskraft inom jordbruk är kvinnor.

På en fråga från publiken gällande infrastruktursatsningar ville biståndsministern inte låsa sig vid en bild av utveckling som enbart fokuserad på bistånd, utan hänvisade även till näringslivet som en viktig aktör. Detta inte minst i Afrika, som hon ansåg vara en enorm tillväxtmarknad. Biståndsministern menade att bistånd, även från svenskt håll, har visat prov på tröghet, ineffektivitet och byråkrati när länder som till exempel Liberia ansökt om pengar till vägbyggen. Där, liksom på flera andra håll i Afrika, har kinesiska och indiska entreprenörer blivit allt vanligare aktörer i kontinentens utvecklingsprocess. Gunilla Carlsson var inte helt positiv till Kinas nya roll i Afrika, men hävdade att de europeiska länderna får skylla sig själva eftersom de har ett attitydproblem kring Afrika och alltför ofta tillskriver de afrikanska folken rollen som offer. Även USA, hävdade hon, har i viss mån förlorat mycket av sin trovärdighet och sitt inflytande i utvecklingsländerna, inte minst i och med den rådande finanskrisen som i likhet med klimathoten slår hårdast mot de allra fattigaste.

Avslutningsvis menade Gunilla Carlsson att de stora frågorna (också de som Sverige nu väljer att prioritera i biståndspolitiken) ska behandlas på en global nivå där Syd inkluderas som en självklar och jämlik förhandlingspart.

30 september 2008, Pressrummet, Fredsgatan 6, Stockholm

Elin Vinterhed

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer