Biståndet, klimatet och Sverige inför ordförandeskapet

Janne Roberts, EU-samordnare på Sida, talade om Sverige inför ordförandeskapet i EU. Han poängterade att ordföranderollen till största del kommer att handla om att få fram konsensuslösningar och driva redan existerande frågor framåt. Men utöver detta finns visst utrymme, ungefär 20 %, att föra fram egna frågor.

De frågor som Sverige kommer att prioritera inför ordförandeskapet läggs fast först i maj. Finanskrisen kommer dock att spela en central roll oavsett vilka prioriteringar Sverige vill göra och beslut rörande återreglering av finansmarknaden kommer att tas år 2010. En fråga som Sverige kommer att prioritera är klimat- och sysselsättningsfrågan. Hur ska man få upp sysselsättningsgraden utan att miljön tar skada? En annan viktig punkt är utvidgningsfrågan, hur man integrerar nya medlemmar i EU. Denna fråga är enligt Roberts ”inte het i Bryssel just nu”. Ett tredje ämne som kommer ges speciellt utrymme är Afghanistan. Roberts kommenterar att ”tricket är att få ut NATO, och få in FN”. Vidare konstaterar han att detta inte borde bli svårt, då NATO själva vill ut. Andra prioriteringar är energifrågan, terrorism, internationell brottslighet och forskningsfrågor.

Även inom specifika frågor fastställer Sverige vad man vill ska ligga som gemensamt fokus för diskussion. Detta har gjorts i biståndsfrågan, där områden som demokrati och utveckling, samstämmighet för utveckling, klimat och utveckling samt biståndseffektivitet kommer ange riktningarna för diskussionerna. Bland dessa ämnen gav Janne Roberts en del kommentarer:

– Samstämmighet för utveckling
För att åskådliggöra vad samstämmighetspolitiken handlar om illustrerade Roberts med ett exempel om protektionism och att det helt enkelt inte är vettigt att först ge bistånd, för att sedan ha en tullpolitik som slår ut de positiva effekterna biståndet skulle gett.

– Klimat och utveckling
I frågan rörande klimat och utveckling kommenterar Roberts att nya medlemmar i EU hamnat i en ännu värre ekonomisk sits i och med finanskrisen, något som kan komma att innebära att de nya medlemsländerna inte kan hänga med när ökade krav ställs kring minskningar av klimatpåverkan.

– Biståndseffektivitet
Biståndseffektivitet innebär att minska antalet givare per sektor, så att inte mottagarlandet drunknar i att behöva färdigställa hundratals olika rapporter. Roberts tar upp Nicaragua som ett exempel, som ska ha tagit emot ca 400 biståndsmissioner per år, något som lett till en ohållbar situation. Om färre länder är givare till ett land, undviks detta problem. En annan fråga som ska öka effektiviteten är att givarländer ska hjälpa mottagarländer så att de kan rapportera efter sina egna särkrav på redovisning. Om mottagarländerna förväntas redovisa enligt givarländernas redovisningskrav leder detta till ytterligare ineffektivitet. Att för Sverige driva en linje kring biståndseffektivitet går i linje med Parisdeklarationen, som till exempel innebär att länder ska vara ägare av sin egen utveckling och att bistånd ska anpassas efter ländernas egna system. Biståndseffektivitetsfrågan kommer enligt Roberts även att utvärderas i förhållande till den rådande finansiella krisen: ”Hur måste vi anpassa biståndseffektivitetsfrågan i ljuset av finanskrisen?”

Anne Eliasson

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer