Moving out of Poverty

Forskaren och författaren Deepa Narayan inledde seminariet med att presentera sin bok med samma namn, Moving out of Poverty – en studie om att ta sig ur fattigdom, och det motsatta – att glida ner i ekonomisk utsatthet. Studiens bygger på både kvantitativa mätningar och kvalitativa utvärderingar. Den genomfördes i 15 utvecklingsländer och omfattade 22 studier i femhundra samhällen. Tidsperioden sträcker sig från 1995-2005 och man studerade båda sidor av fenomenet; människor som 1995 befunnit sig i fattigdom men tagit sig ur den samt det motsatta – personer som från att 1995 inte räknats som fattiga hade fallit ner i fattigdom 2005.

Deepa Narayan betonade att forskarna valt ett förutsättningslöst förhållningssätt genom att inte från början utgå ifrån en bestämd teori utan låta fattiga komma till tals på sina egna villkor och vittna om sin verklighet. Hon menade vidare att fördomar om fattigdom, som att det är folks ”eget fel” eller att det beror på annan karaktärssvaghet, är felaktiga – fattiga jobbar tvärtemot vad folk allmänt tror mer än andra. Utdelningen av arbetet blir helt enkelt mindre och flera deltagare i studien pekade på att man som exempelvis köpman i liten skala inte kan sätta priserna på marknaden utan att andra med mer makt dikter villkoren. Ansvarstagandet bland fattiga är enligt studien högt; 99 % betalade tillbaka de mikrolån de beviljats och 77 % av de som tagit sig ur fattigdom framhöll sin egen initiativförmåga som orsaken bakom detta. Studien är en av få som mäter den socioekonomiska resan både uppåt och neråt på samhällsstegen.

Den andra forskaren, Nora Dudwick, framhöll tre framgångsfaktorer i närmiljön som väsentliga för att fattigdomsbekämpning ska ge ett lyckat resultat; att andelen icke-fattiga utgjorde en betydande del av samhället (och därmed kunde hålla igång samhällsmaskineriet med konsumtion och investeringar), en urban miljö (en mer diversifierad arbetsmarknad i storstäder) samt kvinnors deltagande i arbetslivet för att ge fler inkomster till hushållet. På andra sidan skalan; bland orsakerna till varför människor hamnade i fattigdom dominerade försämrade ekonomiska möjligheter i form av jobb eller avtagande tillväxt samt frånvaro av en sjukförsäkring som möjliggör att sjukvårdskostnader kan betalas och i bästa fall täcka upp inkomstbortfall.

Med utgångspunkt i sin studie över Marocko poängterade Dudwick att invånarna svarat att en fast inkomst, från exempelvis pension eller fast anställning, var avgörande för att kunna planera sin tillvaro och inte bara hålla sig flytande. Andelen marockanska gästarbetare utomlands är också av mycket stor vikt – dessa kan skicka hem ett visst överskott av sitt arbete i Europa för att hjälpa familj och släkt i hemlandet. Det finns en aktiv entreprenörsanda men forskarna menade att mikrolånen många gånger var för små för att kunna lyfta familjer ur fattigdom – de skulle behöva ännu mer för att kunna bygga upp ett överskott i form av besparingar att ta av när sämre tider eller något oförutsett inträffar. Dudwick förvånades över att korrelationen mellan utbildning och framgång inte framträtt tydligare – hon nämnde exemplet om den marockanska dansösen Habiba som lyckats genomföra internationella turnéer trots de traditionella restriktioner som präglat den miljö hon vuxit upp i och det faktum att hon är analfabet.

Rekommendationerna från de båda forskarna är att fattiga måste få hjälp att bygga upp ett reservkapital, både för sin egen säkerhet och för potentiella framtida investeringar samt att samhället måste erbjuda någon form av socialt skyddsnät så att exempelvis sjukdom inte blir förödande för familjeekonomin och orsakar fattigdom.
28 maj 2009

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer