Referat: Religion som möjlighet och problem i utvecklingssamarbetet, 4 juni 2013

Religion som möjlighet och problem i utvecklingssamarbetet

En personlig tro är en självklar del i livet för många människor i dagen värld, vilket påverkar deras sätt att handla, tänka och relatera till fenomen vi ställs inför, ibland kan det vara en tillgång ibland ett problem, i den nuvarande samhällsutvecklingen. Diakonia, FUF och Svenska Missionsrådet bjöd därför in till ett samtal kring denna problematik.

Moderator var Ulrika Modéer, styrelseledamot i FUF, medverkade i panelen gjorde:

Petter Jakobsson, författare till dialogskriften, föremålet för diskussionen, ”Religion som tillgång i utvecklingssamarbetet”.  Skriften har arbetats fram utifrån den frustration som de religiösa ramorganisationerna på utvecklingsområdet kände, att de inte fick ett erkännande för det utmärkta arbete de utförde på grund av de religiösa förtecknen. Petter arbetar nu med folkbildning och mobilisering på Diakonia, med en bakgrund som pastor i Svenska Missionsförbundet.

Maria Andersson, generalsekreterare på RSFU (Riksförbundet för sexuell upplysning). Maria har tidigare varit engagerad i RFSU:s påverkansarbete kring sexuell och reproduktiv hälsa.

Josephine Sundqvist, doktorand i religionssociologi vid CRS (Centrum för studier av religion och samhälle) vid Uppsala universitet. Josephine har gjort en studie som rör globalisering, religion och välfärd med en analys av religiösa organisationer roll i samhället och den sociala ekonomin, bl.a. en studie i Tanzania kring arbetet i hälsosektorn. Hon har intresserat sig för religionens påverkan på samhället och dess roll för samhällsförändringen och forskningens perspektiv på det hela.

 

Petter Jakobsson konstaterade att Sverige ligger efter när det gäller tankegångar och analyser på området, men konstaterade också att de religiösa utvecklingsorganisationerna ändå gör ett bra arbete, trots den ostrukturerade upplevelsen, som framkommit vid analysen av religionens roll i utvecklingsarbetet. Redan från början har det funnits en spänning mellan utvecklingsteorier och religion och därför behövdes en analys.

Det fortsatta arbetet har nu mindre fokus på de religiösa organisationernas roll, utan mer på att alla, sekulära såväl som religiösa, behöver höja sin kompetens för att göra ett bättre arbete. Det religiösa perspektivet finns ju alltid där och kan inte bortses ifrån. Kunskap om religionens perspektiv i utvecklingsarbetet borde därför vara lika självklart att föra på tal, som när vi tar in gender och genus i analysen. Religionen är nummer ett, av identitetsskapande faktorer, i de flesta länder.

Vi har svårt att i det offentliga samtalet föra religionen på tal, kompetensen måste höjas för att vi skall bli bättre på det området. Det finns en risk att vi annars handlar reflexmässigt och därmed utför ett sämre arbete, genom att vi tänker och handlar som alla andra, utan en egen reflektion. Ord, handling och kompetens måste samverka. Det mest väsentliga vid en värdediskussion är att det finns någon direktkanal intill det som skall beröras. De religiösa samfunden har det lättare genom sina organisationer, som når ut till de mindre byarna, än storföretag på plats, som har svårare att få gehör där.  Numer har det skett en förskjutning i maktbalansen mellan moder- och systerkyrkor och i syd och nord, i takt med att Europa blivit lite mer ointressant vad gäller bistånd, i förhållande till övriga världen. Det har därför blivit krångligare med dialogen och relationerna, ett förhållande som också borde bli föremål för en analys framöver.

Det finns ett minfält av krångel på området som måste redas ut, bl.a. hur de insamlade eller givna medlen kan användas för religiösa ändamål. Sekulära organisationers medel har använts för att uppföra religiösa byggnader, då de utgjorde den nödvändiga och naturliga samlingslokalen. Detta underlättade återuppbyggnadsarbetet, men kan ifrågasättas.  I nuläget är det inte möjligt för kyrkobyggnader, men möjligt när det gäller moskéer. Vi behöver ha en dialog om detta, för att snabbt kunna utföra bästa möjliga utvecklingsarbete vid krissituationer.

I de diskussioner vi bedrivit har hittills inte de övriga trossamfunden varit inkopplade. Det har funnits en inbjudan men de har avstått av brist på resurser.

 

Maria Andersson gav tre perspektiv för arbetet inom sitt intresseområde:

  1. Vi måste börja se religiösa ledare som de makthavare de är.
  2. Vi måste se och handla utifrån bra och dåliga exempel, som vi har erfarenhet av.
  3. Vi måste ta reda på hur vi kan föra en dialog för att på bästa sätt kunna diskutera frågorna.

Makthavarperspektivet innebär att vi måste samarbeta och förankra vårt handlande med de religiösa ledarna. För vissa betyder det mycket vad t.ex. en imam tänker och tycker. Med rätt perspektiv på tankegångarna blir detta handlingssätt inte konstigare än annat förändringsarbete. Religiösa ledare är nyckelpersoner. Därför behövs en analys av vilka personer som är viktiga och var de står. Det kan se olika ut.  Från början, en femton tjugo år sedan, såg RFSU inte vikten av att förankra sin verksamhet i dessa kretsar. Det tog därför mycket längre tid innan det gav någon effekt. RFSU deltar inte självt i arbetet utan det sker via andra samarbetsorganisationer på plats.

Vi måste tänka efter vilken dialog vi kan föra med dem. Jämställdhetsarbete, ungdomars- och kvinnors rättigheter eller annat, är det i regel inte så svårt att få gehör för. Däremot är det värre om diskussionen rör abort, homo-, bi- och transpersoners förhållanden. Olika organisationer har olika roller. Det är lättare att föra diskussioner om sexuell- och reproduktiv hälsa, mödravård och mänskliga rättigheter, om inte en ren HBT-organisation för samtalet på området. Se de religiösa ledarna och deras samfund som de makthavare de verkligen är.  Vi som organisationer och samfund kan bygga bryggor för samtal, för att kunna förändra och få en annan utveckling.  Alla stenar måste vändas är en lämplig strategi. Det är lättare att föra samtal på bynivå. Ofta har ledarna där ett stort socialt engagemang och vill förbättra omständigheterna för sina församlingsmedlemmar. Ibland kan det, som i ett exempel från Tanzania, vara en fördel att göra imamen till företrädare för projektet, än att själv ta på sig ledarrollen. Respekt för religiösa ledare kan, som i ett fall i Georgien, leda till att situationer urartar, eftersom polisen där inte vill stoppa präster, även om de motdemonstrerar.

Religionen är oftast emot det som RSFU arbetar för och organisationen måste då se utmaningen mot de socialkonservativa krafter som kan vara på gång. Se och utveckla språket för dialogen. Termer som minskad fattigdom, människovärde, rätt att bestämma över den egna kroppen kan vara lättare att få förståelse för i samtalet. Det gäller att använda metoder och uttryck som får dem att omvärdera sin hållning på ett välförankrat sätt. Det är bättre än metoder som normalt får dem att reservera sig och bli oppositionella. Slå dem inte i huvudet med sanningar. Se värdet med dialog, redan i det pedagogiska arbetet med yngre generationer, stå själv för det ni själva uttrycker och tänker.

 

Josephine Sundqvist behandlade främst tre begrepp:

  1. Moderniseringstanken inom utvecklingsforskningen
  2. Religionsbegreppet
  3. Det civila samhället

Inom utvecklingsteorin är moderniseringstanken mer eller mindre utbytt mot att se utvecklingsperspektivet underifrån. De fattiga måste själva få ägandeskap över sin utveckling. Utvecklingsområdet har blivit mer komplext. Det sätt som vi levt på i väst kanske inte håller ur ett globalt perspektiv. Därför har också hela moderniseringstanken ifrågasatts i utvecklingsforskningen. Vi måste också se vad vi grundar begreppen på. Om det är på förlegade förhållanden eller utifrån den verklighet vi ser idag. Många sociala rörelser idag har en religiös bakgrund och därför är det intressant att diskutera religionernas betydelse. I det sammanhanget uppkommer frågan om representation och legitimitet, vem kan vara talesperson. Ofta ser vi på begreppen utifrån ett västerländskt perspektiv i tron att religionen har spelat ut sin roll i samband med ekonomisk utveckling och tillväxt.

Religionsbegreppet har betydelse beroende på vilken roll det får i meningsskapandet. Det blir komplext i förhållande till vad vi väljer att definiera oss som. Beroende på vad vi väljer kan vi hamna bland de marginaliserade eller höra till flertalet och bli en maktfaktor. Maktordningar samverkar. Därför måste vi ta reda på vilken roll religionen spelar för en meningsskapande identitet.

Det finns inte ett enda citat för att definiera det ”Civila Samhället”. Det finns många teorier och definitioner av begreppet. Ur ett politiskt perspektiv kan man i huvudsak se tre strömningar: en marxistisk, en konservativ och en liberal. Vi har i väst försökt efterlikna ett civilsamhälle som vårt eget och inte sett det inflytande som det religiösa sammanhanget har. Vi måste därför se vad det är som mobiliserar människor i de samhällen vi rör oss, vilka aktörer, typ av agenda och vilka allianser som finns där bakom.

Av: Birgitta Zachrisson

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer