Referat från FUF-fåtöljen 15/5 med Kristina Fröberg: Kapitalflödet från fattiga länder till rika – om den omfattande skatteflykten från utvecklingsländer

Den 15 maj 2013 anordnade FUF:s seminariegrupp ett fåtöljen-samtal på temat skatteflykt med Kristina Fröberg, verksam vid Forum Syd där hon arbetar med kapital-, och skatteflyktsfrågor. Hon är medförfattare till boken Bringning the millions back – How Africa and Europe can end illicit capital flight.

Mer specifikt har Kristina arbetat med hur globala ekonomiska ramverk påverkar utvecklingsländer. Hennes intresse för dessa frågor uppstod då hon insåg att det faktiskt finns pengar för att uppnå mål om bland annat mänskliga rättigheter, men att dessa försvinner i så kallad olovlig eller olaglig kapitalflykt.

Innebörden av kapitalflykt är att pengar från utvecklingsländer överförs till rika länder via skatteparadis utan att detta redovisas eller beskattas någonstans. Kapitalflykten beräknas vara 10 gånger så stor som det sammanlagda biståndet som går till utvecklingsländer. Sett till de ekonomiska flödena konstaterar Fröberg att mer pengar går från utvecklingsländer till rika länder genom till exempel återbetalning på skulder och kapitalflykt än vad om överförs från rika länder till utvecklingsländer genom bistånd, utländska investeringar och lån. Skulle man lyckas åtgärda den olagliga kapitalflykten, vilket utgör den största delen i flödet som går från utvecklingsländerna, skulle man kunna åstadkomma mycket.

Den sammanlagda summan av kapitalflykten utgörs uppskattningsvis till tre procent av korruption, 30-35 procent av illegal handel med till exempel vapen och 60-65 procent består utav multinationella företag som inte vill betala skatt. Fröberg påpekar dock svårigheterna i att göra dessa beräkningar då pengarna inte finns redovisade någonstans.

Fröberg väljer att lyfta fram ett antal exempel på företag som undkommit beskattning genom att föra över pengar till skatteparadis utan att deklarera någon vinst, bland andra SABMiller och Glencore. Hon pekar samtidigt på att småföretag i de länder där dessa företag verkar ofta betalar mer i skatt än stora multinationella bolag.

Det finns idag omkring ett 70-tal skatteparadis runtom i världen. Dessa kan utgöras av ett land, en region eller en stad med det gemensamt att de har ett eget juridiskt regelverk, hård banksekretess, inga eller låga skatter samt att de inte kräver att företaget har någon substantiell verksamhet genom exempelvis produktion eller personal. För att föra ut pengar ur ett land använder sig företagen av ett dotterbolag registrerat i ett skatteparadis som de sedan handlar med till felaktiga priser. Till exempel kan det gå till på det viset att ett företag säljer en vara till en femtedel av marknadspriset till ett dotterbolag i Schweiz för att sedan sälja vidare produkten och på så vis göra en vinst på fyra femtedelar.

Denna typ av handel är olaglig, men vad som är olagligt och inte kan ibland befinna sig i en gråzon. Skatteflykt är alltid olagligt medan undandragande av skatt och skatteplanering kan hamna i gråzonen. Även om denna senare typ av skatteflykt kan kvalificera sig som laglig kvarstår det etiska dilemmat.

Då det närmast kan beskrivas som en industri av revisorer och liknande som arbetar med att komma runt systemet råder det ojämna styrkeförhållanden mellan företag och stater när det kommer till att kontrollera pengaflödet.

Genom att minska kapitalflykt kan man öka ländernas skatteintäkter samt öka inhemska investeringar. Forskning har visat att skatt ofta går till investeringar i infrastruktur som sjukvård med mera. Dessutom är skattesatsen i ett land ofta inte det avgörande för utländska investeringar. Det är snarare infrastruktur och stabilitet som anses vara viktigt för detta. Kriminell verksamhet och korruption blir mindre lönsam samt lättare att upptäcka och spåra med minskad kapitalflykt. Regeringar kan även bli mer ansvariga gentemot den egna befolkningen då minskad skatteflykt kan stärka bandet dem emellan. Attityd från företag att betala skatt påverkar även attityden och viljan hos befolkningen att göra detta. Ett annat skäl till att stoppa kapitalflykt är att detta leder till en mer rättvis konkurrens på den fria marknaden då små företag som betalar skatt annars har svårt att konkurrera. Minskad kapitalflykt kan även bidra till att minska klyftor mellan fattiga och rika genom att skatteflykt tenderar att bidra till ökade inkomstklyftor.

För att komma till rätta med de problem som är relaterade till skatteflykt finns en rad åtgärder som har visat sig vara mycket effektiva. Ökad transparens hos multinationella företag och så kallad land-för-land-rapportering där företagen redovisar vinster, skatter, tillgångar och kostnader i varje land där de är verksamma gör det möjligt att upptäcka var pengarna hamnat någonstans och på så vis komma åt dessa. Ett nytt EU-direktiv för utvinningsindustrier och banker gör det möjligt att se vilka betalningar företaget gör till regeringar och jämföra detta med de tillgångar som finns i staten, vilket motverkar korruption. Swedfund, som investerar svenskt bistånd i utvecklingsländer, kan även bidra genom att säkerställa att investeringar sker i företag som kan anses vara föregångare. Ett annat effektivt sätt att komma åt skatteflykt är ett ökat informationsutbyte mellan länder bland annat genom multilaterala och automatiska informationsutbytesavtal dit alla länder är anslutna. Då utvecklingsländer har mycket begränsade resurser för att arbeta med dessa frågor behöver de stärkas i sin kapacitet att göra detta till exempel genom att stärka skattemyndigheter i fattiga länder samt genom ökade resurser till FN:s skattekommitté.

I Sverige pågår just nu en växande rörelse som arbetar för att göra något åt de omfattande problemen med skatteflykt. Mer att läsa om detta hittar man på finnskatten.nu. Ett sätt att försöka påverka utvecklingen är att sätta press på den egna regeringen att göra något åt dessa frågor.

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer