Referat från FUF-fåtölj 19/11 2013: Malin Kärre

FUF:s fåtölj gästades ikväll av Malin Kärre, ambassadör i Egypten mellan år 2008 och 2013. Hon har också varit ambassadör i Litauen, arbetat med utvecklingsbistånd och varit chef för den UD-enhet som hanterar det multilaterala utvecklingssamarbetet. Som ung diplomat var hon stationerad i Indien, Kenya och Mocambique. Hon befann sig i händelsernas centrum under den arabiska våren, här är hennes bild av konflikten.

Kärre inleder med att berätta om sitt första möte med Egypten. Det skedde som privatperson med familjen redan 1988. Hon beskriver det som en känsla av att ha kommit hem. Familjen hade bott i Afrika tidigare och Egypten, med sitt myller av dofter, sina minareter och sin värme, väckte minnen. Intrycket av Egypten var, med hennes egna ord, ”otroligt positivt”.

Under år 2009 fanns inga tydliga tecken på vad som mycket snart skulle komma att ske i Egypten, menar Kärre. Inrikespolitiken i landet var något som man trodde kunde lösas på lång sikt och ansågs inte vara ett akut problem. Härmed inte sagt att stämningen i Egypten var fridfull, Kärre beskriver den politiska stämningen som hård och kall. Här rådde politisk tystnad och en brist på visioner. Människor var rädda, många kände någon som blivit torterad, berättar hon. En skarp kontrast till den bild av Egypten som hon fick som besökare i landet vid tidigare tillfällen.

Redan år 2010 hårdnade tonen och man började ana ett Egypten i förändring. Kärre nämner tre exempel på detta. Den första var när Mubarak blev sjuk och opererades på sjukhus. För första gången publicerades nu sjukbulletiner. Befolkningen, berättar hon, kände hur luften tjocknade. Oavsett stöd för eller emot Mubarak märktes det att något höll på att hända, inte minst eftersom presidentvalet år 2011 var nära förestående. Den andra indikationen på att en förändring skulle ske var en händelse i början av juni år 2010 när civilklädda poliser gick in på ett internetcafé och valde ut, till synes slumpmässigt, en ung man som de förde ut på gatan och misshandlade till döds. Senare, fortsätter Kärre, när mannens kropp obducerats sades att han skulle ha dött av en överdos narkotika. Ingen fälldes för brottet. Fallet med den unga mannen, förklarar Kärre, blev mycket känt och resulterade i en facebookgrupp vid namn ”Vi är alla Khalid Said”.  Hon tror att skapandet av denna facebookgrupp gav många medborgare en känsla av att inte vara ensamma om att förespråka en samhällsutveckling. Den tredje stora händelse som Kärre vill belysa är bombattentatet i en katedral i Alexandria där 27 människor miste livet. 23 av dessa var kopter, ändå får makthavarna det att framstå som ett attentat mot hela det egyptiska folket. Kärre är inte så säker på den saken, rykten säger att det var Mubaraks inrikesminister som beordrat attentatet, men hon tillägger att det inte finns några belägg för påståendet. Attentatet fick hur som helst motsatt effekt, det uppstod inte en splittring mellan kopter och muslimer förklarar Kärre, istället hölls stora demonstrationer där en symbol med ett kors i en halvmåne spreds.

Den 28 januari år 2011 var en stor, dramatisk dag. Kärre berättar att många var ute på gatorna och belyser att det inte var genom sociala medier som de lyckats samordna sig, natten innan stängdes nämligen internet ner och mobilnätet kapades på morgonen. Det var fredagsbön och Kärre förklarar att målet först under dagen formades för att sedan bli tydligt: att ta tillbaka Tahrir. Denna dag slogs demonstranter och polisen på liv och död. Det var många som dog den dagen, säger hon. Kärre berättar hur ambassadens anställda kunde höra uppståndelsen på håll. Kaos fortsatte att råda de följande veckorna och regeringen spädde på det hela genom att släppa ut fångar ur fängelserna och dra tillbaka poliserna, det var som för att visa att om inte regimen kan styra så kan ingen annan heller det, säger Kärre. Vidare pekar hon på flera andra konsekvenser som landet led av under tumulten. Det som skedde på torget är den positiva sidan av händelsen, menar hon, men bortom demonstrationerna syntes bristen på mattransporter, bankomater som fått slut på pengar, självutnämnda vägspärrar som gjorde det svårt att ta sig mellan stadsdelar och långa utegångsförbud under dagarna. Kärre berättar också hur militärplan flög över bostadsområdena på mycket låg höjd.

Den 10 februari 2011 håller Mubarak tal. Kärre beskriver det hela som bisarrt, det var uppenbart att talet var inspelat och ihopklippt. Besvikelsen var stor och demonstrationer fortsatte. Efter omfattande protester tvingades Mubarak till sist avgå dagen därpå och militären tog över. Kärre påpekar att detta inte var konstitutionellt riktigt men att folket fullkomligen jublade. Nu var också allt främlingshat som bortblåst och hon kunde traska ned till torget där glädjen var stor. ”Celebrate with us!”, fick Kärre höra.

Dagens Egypten är inte längre det politiskt tysta och kalla land som Kärre mötte i början av sitt uppdrag som ambassadör. Numera kan man höra diskussioner om politik överallt, också hos frisören. Människor vet vilken makt de har idag, menar Kärre, och de kommer aldrig finna sig i en fullständig tillbakagång till där de en gång var.

Under frågestunden berättar Kärre att Egypten inte verkar stå inför ett inbördeskrig men att risken för lågintensiv terror finns; att kopternas situation varit dålig oavsett regim och att de kopter som bor på landsbygden kan komma att få det än svårare; att landets relation till USA är fortsatt dålig men något bättre med EU; att det inte kan uteslutas att salafister och muslimska bröder får stort stöd i kommande parlamentsval; att kvinnornas ställning är fortsatt dålig och att fler täckta kvinnor snarare är ett tecken på ett behov av skydd än ett ”statement”; och slutligen att de unga är Egyptens framtidshopp. De unga, säger Kärre, har ett gediget jobb att uträtta genom att organisera sig i partier och inte enbart förlita sig på det som närmast blivit en slogan; ”vi kan alltid gå till Tahrir”. Frågestunden avslutades och Kärre möttes av varma applåder.

Av: Isolde Jobarteh

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer