Referat och film från fåtöljen med Christian di Schiena 10 februari

Den 10 februari hade FUF:s seminariegrupp äran att bjuda in Christian di Schiena till fåtöljen. Di Schiena har tidigare arbetat vid bland annat FN:s World Food Programme, men är numera biträdande chef på enheten för insatser vid MSB. Dessutom var di Schiena operativ chef på MSB under hanteringen av tyfonen Haiyan i Filippinerna, vilket var i fokus under kvällens seminarium.

Di Schiena inleder med att berätta hur MSB arbetar; både nationellt och internationellt. Han förklarar hur MSB samverkar med internationella organisationer, främst med olika FN-organ så som UNICEF och UNHCR, men också hur förbindelsen till Sida och Sveriges regering fungerar. Vidare berättar di Schiena att MSB dagligen arbetar med i snitt 50 till 60 uppdrag runt om i världen. För närvarande är stort fokus riktat på Syrien och Centralafrikanska Republiken, även om det senare är ett område där arbetet är mycket komplicerat i dagsläget.

Seminariet övergår sedan till det som var temat för kvällen; Filippinerna och de svenska hjälpinsatserna före, under och efter tyfonen Haiyan. Di Schiena berättar i detalj hur arbetet planerades och genomfördes då katastrofen slog till mot Filippinerna i början av november förra året. Indikationer hade varnat för en stor tyfon redan tidigare, vilket gjorde att många invånare hade hunnits evakueras. Trots detta var det svårt att förutse exakt var och på vilket sätt den skulle drabba området. Di Schiena beskriver ett arbete där resurser snabbt mobiliserades och där logistiska lösningar fanns på plats inom en kort tid. Genom ett samarbete med försvarsmakten kunde de första planet med förnödenheter lyfta redan två dygn efter katastrofen ägt rum.

Väl på plats i ett krisdrabbat område berättar di Schiena om vikten av en bra samordning där olika aktörer ansvarar för olika områden. Han förklarar att det är mycket viktigt att få en lägesbild och utifrån denna kunna organisera arbetet. Risken är annars att hjälpen inte når fram, något som delvis kunde ses på Haiti efter jordbävningen år 2010 då flygplatsen blev överbelamrad av hjälpinsatser, som sedan inte kunde nå ut till de drabbade i landet.

När den akuta situationen med humanitär hjälp väl har passerat påpekar di Schiena vikten av att fortsätta arbetet också i den efterföljande uppbyggnaden och utvecklingsfasen. Risken finns annars att permanenta flyktingförläggningar får agera hem för människor, något som di Schiena själv har bevittnat i exempelvis Pakistan.

När publiken fått lyssna till di Schienas skildring av arbetet runt katastrofen Haiyan, fanns möjlighet att ställa frågor, något som många tog chansen till. Exempelvis lyftes frågan kring vilka erfarenheter som dragits från tidigare katastrofer, samt hur MSB arbetar med uppföljning och utvärdering av sitt katastrofarbete. Di Schiena klargjorde att det efter varje insats genomförs erfarenhetsseminarium där utvärdering av arbetet sker. Utifrån dessa skrivs sedan rapporter och åtgärdsplaner för lärdomar och framtida förbättringar. Även om Sverige alltid kan bli bättre, påpekar di Schiena att arbetet vid katastrofen i Filippinerna på många sätt var betydligt bättre organiserat än vid tidigare katastrofinsatser. Detta kan möjligtvis också hänföras till det faktum att Filippinerna tidigare varit utsatt för extrema väderkatastrofer, vilket gör att många redan har en beredskap och en viss erfarenhet av att hantera liknande händelser, även om Haiyan får ses som ett mer exceptionellt fall med tanke på dess styrka och förödelse.

En annan fråga som togs upp var också på vilket sätt privata aktörer kan agera partners och bidra till en mer effektiv krishantering. Di Schiena ser en stor potential då många privata företag har stor kompetens inom exempelvis logistik och kommunikation. Han medger dock att det just nu finns komplicerade, juridiska hinder som gör att samarbeten i många fall inte går att genomföra.

Vidare diskuterades frågan om vem som avgör när och på vilket sätt en insats ska genomföras. Di Schiena menar att det kan ske på olika sätt, men att det vanligaste är via bilaterala dialoger där länder ber om hjälp, via förfrågningar från FN, alternativt ovanifrån då MSB är styrda av Sveriges regerings agenda. Andra faktorer som också spelar in i avgörandet av insats är läget i området. Exempelvis finns tillfällen då politiska konflikter hindrar arbetet och då säkerheten är ytterst bristfällig, vilket gör en insats ogenomförbar.

Ytterligare en fråga som nämns är hur lång tidsberäkning som görs för ett uppdrag. Vi får veta att humanitärt stöd har en tidsram på mellan tre till sex månader, men att detta kan komma att ändras vid exempelvis utdragna konflikter. Vad som dock är viktigt är att ha en tydlig strategi för hur arbetet ska avslutas, något som ibland kan vara svårt då det kan uppstå gråzoner där läget är ovisst.

Avslutningsvis ställs frågan om vad som i dagsläget finns kvar av insatsen i Filippinerna. Svaret blir att all svensk personal har lämnat området, men att det fortfarande finns arbete kvar att göra och att experter från UNDP nyligen tagit sig till området för att analysera läget. Seminariet avslutades med applåder och ett stort tack riktades till di Schiena.

Av: Nikolina Stålhand

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer