Referat från FUF-fåtöljen med Helena Thorfinn i Lund 17/3-14

Helena talade engagerat inför en blandad publik dels om tematiken i sin bok Innan floden tar oss och dels om frågor av intresse för studenter.

Thorfinnbild1Många studerande undrar hur man ska gå till väga för att få jobb inom biståndssektorn. Med ett högt tempo och en stor dos av spontanitet ger Helena åhörarna en målande och samtidigt detaljerad bild av sin bakgrund. Hon började sin journalistkarriär i Lund, bland annat som skribent på studenttidningen Lundagård parallellt med studier i statsvetenskap. Sedan flyttade hon till Stockholm för jobb på bland annat Svenska Dagbladet. Efter att ha träffat sin blivande man flyttade hon till hans hemland England, där hon arbetade som utrikeskorrespondent för bland annat SVT, för att sedan flytta tillbaka till Stockholm. Helena tog därefter en masterexamen i mänskliga rättigheter och hade för avsikt att doktorera i antropologi, vilket dock ej blev fallet då doktorandtjänster vid tillfället inte fanns. Det växande intresset för bistånd utmynnade istället i praktik och senare även jobb som jämställdhetsrådgivare på Sida. Helena förklarar att jobb med biståndsfrågor inte nödvändigt lättast nås genom att studera själva ämnet utvecklingsstudier, utan att det finns många olika kompetenser som efterfrågas och många olika vägar till anställningar inom biståndsverksamhet. Helena tipsar om att jobb till exempel kan fås genom att helt enkelt resa runt i olika länder och söka biståndsjobb på plats.

År 2005 gjorde Helena sin första utlandstjänst för Sida i Bangladesh. Under åren i huvudstaden Dhaka samlade hon på sig tankar och idéer som år 2012 skulle resultera i debutromanen Innan floden tar oss. Under fåtöljsamtalet tar hon upp flertalet av de teman som är genomgående i boken. Hon beskriver hur hon slogs av hur otroligt komplext biståndsarbetet i praktiken var jämfört med vad hon innan trott utifrån de teorier hon tillgodogjort sig under sina studier. Hon menar också att biståndet från Sverige under denna period blev alltför stelbent och inriktat på mätbara resultat. Hon talar om hur det har ”skett ett paradigmskifte” under alliansens regeringstid där fokus har flyttats från att bekämpa fattigdom till att skapa tillväxt. Hon exemplifierar med att det är allt vanligare nu att biståndspengar spenderas på medelklassen istället för på de allra fattigaste, eftersom det ger den största tillväxten i kronor per hjälpt person. Hon anser också att vi bör släppa lite på den anti-korruptionsagenda som är förhärskande i svensk biståndspolitik. Hon säger att man inte kan bistå individer på ett effektivt sätt i samhällen innehållande en hög grad korruption om man ägnar sig för mycket åt att försöka bekämpa korruptionen.

Helena tycker också att man ska vara medveten om att mycket som egentligen är ideologiska frågeställningar kamoufleras till byråkrati inom biståndet. Tror man att tillväxt automatiskt leder till nedsippring till de fattigaste, eller tror man att fattiga människor har specifika hinder, utmaningar och svårigheter som först måste undanröjas? Detta menar hon är stora ideologiska diskussioner som direkt får bäring för handläggandet. Det har enligt Helena varit tydligt under alliansen att man har den nyliberala synen på fattigdom – att nedsippring sker automatiskt.

Helena tycker också att man inom biståndet borde diskutera sin egen maktposition mer. Hon försöker gestalta detta i sin roman, och menar att en av de mer provocerande upplevelserna hon själv hade i Dhaka var hur enskilda personer med stor makt av rent karriärtekniska skäl hindrade viktiga insatser. Hon efterlyser också den ”gamla tidens bistånd” där man var mer intresserad av den lokala kontexten och de kulturella utmaningarna, än vad man är idag. Utveckling sker underifrån, tycks vara hennes övertygelse.

Sammanfattningsvis tror Helena inte på de enkla svaren gällande bistånd. Om det finns någon lösning, eller ”golden bullet” som hon själv uttrycker det, är det att biståndsarbetare måste möta individerna i de samhällen som de verkar. Dels för att helt enkelt ta reda på hur man i praktiken kan förbättra deras liv, men dels också eftersom det skapar grogrund för en mer jämlik människosyn vilket få bör vara motståndare till.

Av: Carl Ekengren

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer