Referat: I Boko Harams våld (Hans Brun)

FUF-fåtöljen gästades den 5/3 av Hans Brun, från King’s College i London, som talade om Boko Haram.

Grovt översatt betyder Boko Haram ”västerländsk utbildning är förkastligt”. Gruppen har som mål att avskaffa demokratin, då det är ett politiskt system skapat av människor och inte av Gud. De vill istället skapa ett samhälle byggt på en fundamentalistisk tolkning av islam. Detta perspektiv delar Boko Haram med andra jihadistiska grupper såsom al-Qaeda, ISIS och al-Shabaab. Deras extremistiska och våldsamma tolkning av islam innebär att religionen inte kan utvecklas då den var perfekt när den grundades av Profeten Muhammed, och att endast Gud kan avgöra vad som är rätt och fel – något som gör övriga politiska ideologier överflödiga. Brun understryker att dessa drag är konstruktioner som inte stämmer överens med övriga tolkningar av koranen. Han poängterar bland annat att det är en stor skillnad mellan islamism och jihadism, något som, inte minst media, tenderar att missa när terrorism diskuteras. Islamism grundar sig i tanken att religionen ska genomsyra vardagslivet och islamister finns på både till höger och vänster på den politiska skalan. Majoriteten av alla islamister är fredliga. Jihadister å andra sidan är emot att dagens muslimska värld är splittrad mellan olika regeringar och att de heliga städerna Mecka, Medina och Jerusalem inte kontrolleras av en enda muslimsk stat som de gjorde under det Ottomanska riket. Jihadisterna ser statsbildningarna i Mellanöstern som Quisling-regimer som står i vägen för återföreningen av kalifatet. Strategin för dessa grupper är därför att störta statsbildingarna i Mellanöstern och att besegra stormakter såsom USA.

Boko Haram bildades 2002-2003 och är främst aktiv i norra Nigeria. Regionen är till största delen muslimsk och har en historia av uppror med religiösa inslag. Den nigerianska staten är för det mesta frånvarande i dessa norra delar och regionen är fattigare idag än på länge. Den utgör därför Boko Harams främsta rekryteringsbas, men man rekryterar även i grannländerna. Boko Haram fick uppmärksamhet först 2009 då gruppen började attackera polisstationer. De attackerade även imamer som vågade tala emot gruppen vilket hade konsekvensen att man undergrävde civilsamhället i norra Nigeria. Sedan dess har gruppen även attackerat kyrkor, skolor, byar och utfört självmordsattacker. Brun påpekar att Boko Haram har ett högt operativt tempo, det vill säga att de har kapacitet att genomföra flera dödliga attacker tätt inpå varandra. De har även en strategi av att provocera fram upplopp mellan kristna och muslimer och bryta ner den samhälleliga gemenskapen. Gruppen har utmärkta finanser och i flera fall bättre och mer avancerade vapen än Nigerias armé. Deras främsta inkomstkällor kommer från kidnappningar, bankrån, elfenbenssmuggling samt inhemska och utländska finansiärer. Man räknar med att den hårda kärnan, eller eliten, inom Boko Haram består av minst 5 000 man, däribland barnsoldater. Boko Haram hävdar själva att de har 40 000 fotsoldater.

Brun menar att det inte finns någon internationell plan för att hantera hotet från Boko Haram och att många av åtgärderna som hittills har varit riktade mot både Boko Haram och liknande grupper har varit kortsiktiga paniklösningar. Han anser att en långsiktig strategi för att få bukt med problemen av dödlig religiös extremism är att stärka kvinnors rättigheter runtom i världen och främst i de drabbade regionerna. Anledningen till att Nigerias grannar inte har vidtagit åtgärder mot Boko Haram, trots att gruppen är en destabiliserande faktor i hela regionen, är enligt Brun bland annat att Nigeria har ansträngda relationer med flera av sina grannländer som därför är ovilliga att ingripa. Den nigerianska armén backar även ofta inför stora anfall från Boko Haram. Enligt Brun är det troligt att detta beror på att det finns människor inom statsapparaten som sympatiserar med Boko Haram.

Avslutningsvis diskuterades varför konsekvenserna av Boko Harams härjningar inte har fått något stort medialt fokus i västvärlden trots att tusentals människor hittills har fallit offer för deras bestialiska dåd. Brun tror att detta bland annat beror på närhetsprincipen, det vill säga att vi är mer intresserade av händelser som sker i vår närhet snarare än långt bort. Det kan också kopplas till ett generellt ointresse för Afrika i västerländska medier, som kan bero medveten eller omedveten rasism. Detta kan också förklara varför västvärlden inte väljer att ingripa i konflikten, menar Brun.

Av: Timothy Carlsson

Lästips från Hans Brun för den som vill veta mer om dagens terrorism och dess historiska utveckling: http://icsr.info/category/publications/

Dela det här:
Publicerat i Referat & filmer